ÅnK4.. HVArtor skulle jag behöfva att måla den med bjertare färger? Om du har ett hjerta, skall du förstå mig ändå . . . Den lilla berättelse, som jag ofvanföre tecknat, är icke en dikt . . . nej, den är tyvärr en verklighet. Söndagen den 5 Juli rodde sågaren Lars Svensson i Majorna ut på elfven med sina båda små gossar och en äldre karl bland sina bekanta, Joh. Jonsson från Halland, för att bada. Åskan träffade honom och den andre karlen och båda försvunno i böljorna utan att man sedermera kunnat finna deras lik. Ett par personer, som befunno sig vid stranden, då olyckshändelsen inträffade, upptogo de båda barnen, som i båten sakta vaggades mot land, och återförde dem till modren. Den stackars enkans belägenhet är sorglig och förtjenar deltagande af alla ädla hjertan. Om ingen hjelp kommer, så skola kreditorerna taga hennes stuga, till betäckande af sina fordringar i sterbhuset och den olyckliga skall med sina trenne små barn, af hvilka det äldsta är 6 år gammalt, befinna sig på bar backe. Behöfver jag väl säga mer, för att beveka eder till medlidande, J, som sjelfva ären makar och mödrar? nej-— J skolen hasta till den armas räddning och understöd, J skolen bemöda er att aftorka de bittraste af hennes tårar . . . J, som sjelfva hafven små barn, gifven, i deras namn, en skärf åt den olyckliga, som så plötsligt sett sig beröfvad sitt stöd . . . Tänken på de tre faderlösa, som bedjande utsträcka sina små händer emot eder! ... Veten J deras öde, om de hjelplöst öfverlemnas it nöden? . . . Måhända skall då eländet tvinga lem att blifva brottsliga, såsom många tusende före dem blifvit . . . Må den kristliga barmherigheten, det ädla hjertats deltagande rädda dem lerifrån! De medel, som kunna inflyta till understöd åt lenna olyckliga familj, har herr Theodor Holmtröm benäget lofvat mottaga och i tidningen relovisa. XX——X— seem, sGÖ—r W-W — ———