Åh — du blir säkert en präktig ryttare med tiden mon cher — sade löjtnanten ironiskt. — Det synes tydligen, att det bara är öfning, som fattas dig. rJa — återtog Calle — jag har icke ridit, sedan jag var i Upsala. ... IIar du varit i Upsala? afbröt Svanhilda. Ja visst.v Det har du aldrig talt om för mig. ... Nå hvad gjorde du egentligen der? Ingenting — sade Calle menlöst. — Jag skulle bara taga studentexamen, emedan pappa nödvändigt ville det. Nå — gick du igenom?Nej — jag försökte tre gånger, men det ville icke lyckas. ... Examinatorn afrådde mig att försöka för fjerde gången. Då blef jag ledsen vid alltsammans och reste ned till Brovik, för att lira mig landtbruket. Och det gick bättre?Vasserra jo! — sade grefven. — Jag trotsar hvem som helst att vara bättre landthushållare än jag. Cest vrai — sade löjtnanten med ett ironiskt löje. — Du borde väljas till ständig sekreterare i landtbruksmötet, mon cher. v Sekreterare! nej tack;... men vet ni hvad det var för en oxe, som vann priset vid sista expositionen på kreatur?