UFÅUQ ÅÅ Kommo Sjungande, att tullbjuda sig i stället för dem, som vid Eckernförde fallit i dlödens eller fiendens våld. Penningebidrag inslöto från alla håll, till nya krigsrustningar,rtill de fallnes och sårades familjer. Den rike gaf rikt af sin rikedom, den fattiga enkan gaf sin skärf, och mödrarne — skönt att säga! — uppmuntrade sjelfva sina söner att gå i striden för fosterlandet. Några dagar sednare var sinnesstämningen lugn och fattad; och — theatrarne åter fulla af folk. Men alla hjertan, alla ädla känslor syntes ha öppnat sina källor för att flöda rikligare. Danska folket var nu en enda stor familj, som i sorgens dag slöt sig tillsammans till tröst och till stöd. Vi tillåta oss här anföra ett litet d rag, utmärkande sinnesstämningen i dessa dagar. Bland de många, som nämndes i tidningarne, såsom fallna vid Eckernförde, var äfven en ung man, som icke var fallen, men som räddade sig på ett nästan underbart sätt, och återkom ovän tad till Köpenhamn och till sitt hem der. Hans moder och hans systrar sutto i sina sorgkläder, som de nyss fått färdiga, då på en gång den saknade sonen och brodern står midt ibland dem!... Modren hade dödt af glädje i denna stund, om icke en stark, hemlig aning, att sonen lefde, hadeliksom förberedt henne på densamma. Nyheten om denna händelse gick som en löpeld genom Köpenhamn. Man sprang från hus och till hus, på casseer och tidningssalonger, att förkunna den. Alla gladdes, alla jublade, som om hvar man återfått en kär broder. Jårar af glädje och deltagande föllo. Man började hoppas, att de andra fallna kunde uppstå och återkomma också. Främmande för det lyckliga hemmet störtade dit, för att uttala sin glädje, sitt deltagande, för att omfamna den aterkonne. IIela staden var en kärleksfull familj. Dagar, veckor, månader ha gått sedan dess, och kriget fortfar, och utsigterna mörkna, och fienden framgar segrande. Men stilla och fast står det lilla folket, beslutet att våga det yttersta och att kämpa till sista blodsdroppan. Det är ingen glädjesång på de sköna barne, men cj heller någon klagan. Man bereder sig stilla till nya ansträngningar, nya offer.... Det ir en stark vilja, ett stort mod och ett stort tålamod hos Danmarks folk i denna tid. Man kan ej se det utan rörelse och beundran. Och derföre..... Vänliga öar, förtjusande öar, om tårar iännu längre skola falla på er jord, om fienden skall suga er märg och pröfningarne bli allt större — vänliga öar, vilsignade öar, vilsignade ären J dock ! Det finnes en ära, en seger, en odödlighet, som hvart folk, liksom hvar menniska, kan tillkämpa sig, äfven då det skenbart ligger under för en yttre öfvermakt. Och derföre — tårar af Danmarks döttrar fallen, fallen ännu, om så måste vara! Den jord, som J vattnen, är hjeltars jord, och den ädla sorgen ir ädel glädjes moder. J skolen lefva att se det bittra utsädet återvända med ädla skördar, och ert älskade -Dannebrogs svaja i glädje öfver Danmarks fjordar, öfver böljan blå!När lifvet hos ett folk är, hvad det är här i denna tid, då vakar dess genius, då är han nära med räddande kraft. Danmarks genius har sagt det: Naar Lifvet blomstrer i Danskens Sind 0 Sangen paa Folkets Tunge, Fuldklar jeg trader i Lifvet ind Og Skjaldene om mig sjunge. Mit Navn hver Bonde kjender endnu Oo glad jeg rekker ham Haanden, Med Lyst jeg kommer mit Liv ihu, Jeg lever med Folkeaanden. Du ved det Landsman! Jeg er ej död; Med Kraft jeg kommer tilbage. Jeg är din fulltro Hjälper i Nöd Paa Dannemarks gamle Daye. ) Not. den 7:de Juli. I denna stund (kort sedan jag nedskrifvit föregående rader) ljuder ett gludjebudskap genom Köpenhamn: Danskarnas stora seger öfver upprorshären vid Fredericia, den Å:te Juli!!... Om någonsin ett folk förtjenat segra, så är det Danskarne i denna tid, genom deras sitt att bära motgången och att taga segern. I denna stund motväges jublet af sorgebudet om de många fallna. Ålla frukta för sina kära. Den tappre general Ryes död beklagas allmänt. Men väl honom! i Den 5:te Juli var hans födelsedag. Den dasen ämnar jag fira på ett utmärkt sätt, har nan för kort sedan skrifvit till sin hustru, aningen det förunnas mig seger, eller jag blir på ralplatsen! Det var den femte Juli som han vann seger och dog hjeltedöden, i den stund han, edan han fått två hästar skjutna under sig, å mm — bm SS YA YA — — ymn — PP Ja — 2Z e 1