7F VA, Å CIHCHSaiuminga 1audCTILICSIKIUCI, 101 lan marks rätt och ära; — denna stora rörelse, so ännu genomsvallar folkets hjerta, har gifvit di en stark impuls till högsta moraliska och politi ska utveckling, och konungadömet en ny styrk i norden. Frihetsanden framkallar i öfrigt äfven här nå gra af de mörkare fenomener, som fördunk! och tillbakahålla andra länders frihetsutvecklin, Striden mellan gudar och jättar fortgår ännu dag. IIvilka skola bli segrande? ... Vi se med förhoppning tillbaka på norden äldsta historia, på den profetia, som innehålles odlingens första uppgång inom Skandinavien, un der Asarnas fredliga invandring, och folkets fri villiga hyllning af dessas högre vishet. Vi se på den stora, stigande medelklass, sor dagligen tillväxer i nordens riken, genom tillskot så ur aristokratiens leder, som ur de handtver kande klasserna, som gör arbetet till sin ära oc den ädlaste humanitet till sin bildnings mål Vi se till den emancipation, i bästa mening, son allt mer upplyfter de förtryckta klasserna oci jemnar skilnaderna af stånd och bildning. Vi se ändtligen med förtröstan på norden äldsta helgedom, familjelifvet och hemmet. V se hemmet stå, som förr i norden, vett heligt rum, oantastadt af alla tidens och dagens stormar, såsom fordom, och mer in fordom ett hem för heliga gudamakter, sanningens förtroendets, den offrande kärlekens. Vi offerhärden stå i hemmet, och altaret i kyrkan, i de nordiska landen, och grunda härpå vår tro, att frihetsutvecklingen här skall bli mäktig öfver sina skuggsidor, och folket här icke misskänna den naturliga aristokratien, den nödvändiga, i skaparens ordning grundade, som ligger i all sann öfverlägsenhet, framför allt i den, som menniskan tillkämpar sig sjelf genom dugligheten och dygden. Står icke profetisk Iduna i kretsen af nordens gudar, på en gång ungdomens och pietetens gudinna, med förnyelsens frukt, den, utan hvilken sjelfva gudarne fingo skrynklor!.... Folkets myndighet — det är i grunden det mål, till hvilket folken sträfva, och som de måste förr eller sednare nå, ett mål, vida högre och ädlare, än jordisk lycksalighet. Myndig skall nationen, liksom den enskilta menniskan blifva, d. v. s. af fritt val, utan tvingande yttre makt, kunna bestimma sitt öde. Men myndig är ingen, och miktig ingen i sista instansen, som ej vinner herradöme öfver (det ordet bör dock sägas, ty ett sannare gifves ej) det egna, syndfulla hjertat. De nordiska syskonfolken synas genom karakter och historia kallade, att äfven i statens utveckling förelysa andra folk, genom ett idelt, fritt och sjelfständigt lif i norden. Våren nalkas. Den tidigt till norden. Naturen uppstår till sin glädjefest. Skola menniskorna framgå till förödelsens verk mot hvarandra? Det ir dagens fråga. I Danmark rustar man till krig, och på sundets blå vågor svaja örlogsskeppens purpurröda flaggor, viftar ,Dannebrog.... St synes i år vilja komma Vi erkänna, att alla våra sympathier äro för det sköna landet, det älskvärda folket här, och för det folk af trogna undersåter, af förtryckta bönder, som från Schlesvig anropar moderlandets hjelp, och som i bonden Lauridz Skau funnit en tolk af den mest glödande vältalighet. Vi ha emellertid hänvisat på det stilla fridens verk, som här fortgår och som bereder Danmark en framtid, öfver hvilken krig och död icke kunna öfva någon väsendtlig makt. Fredliga, fruktbara år, goda regenter och statsmän, ha under de sista årtiondena gjort landet rikt och lyckligt. ) Det lilla Danmark är för närvarande en af de mest blomstrande och bist administrerade stater i Europa. ) Känslan deraf förhöjer folkets af naturen spänstiga och sanguiniska lynne. Ingenting kan starkare vittna om detta, än det lif, som denna vinter herrskat i Köpenhamn, nyss efter ett krig, som kostat landet så många offer, och ett, som hotar att snart bryta ut. Aldrig hafva skalderna och författarne varit mer produktiva, aldrig publiken mer mottaglig, mer läsande och interesserad af poösi och romantik; och på många år har målareakademiens Udstilling icke framvisat en sådan rikedom af utmärkta konstverk. Köpare till dessa saknas ej heller, oaktadt de fortfarande bidragen till dem, som genom kriget blifvit lidande, liksom till allahanda goda verk. Danmark ir en god liten Fyr!, säger Dansken, när han blir varm för sitt ,födeland, och vi instämma: Danmark är en god liten Fyr, ty han har på en sång ett rikt hjerta och en god pung. Och så står han frejdig, beredd till krig som fred. Krig!.... Vi vilja ej tro derpå. Det synes nästan orimligt, att i närvarande tid krig, blodigt crig, skall uppkomma emellan tvenne högt bildade ) Som utmärkt statsekonom bör nämnas professor I David, äfven en nitisk förbättrare af fängelserna och ångvården i landet. 7Ne . MÅ A 3 :