————qss3 nn Bi — —— ätta frukt i lifvet och vetenskapen, huru af den idle ärmaren kan bli en vis, huru den lidelsefulla ynglingen kan förvandlas i den mest lyck liga och älskvärda ,Olding. Men ej blott Sibbern, alla Danmarks stora andar i denna tid hylla denna lefnadslära. Och frågar du om den dessa ynglingar med silfvergrå lockar, Mynster, Grundtvig, bröderne Örsted, Sibbern, Ingeman, så skiljda i mången åsigt, i vetenskaper, i lynnen, du skall höra dem alla bekänna sig till samma lefnadsvishet, och du skall af dem höra ord, som gifva lust till att lefva, ja, ock att lida. Du skall af dem förnimma, att ynglingaätten ej är utdöd, att den lefver evigt i norden. an såningsman i högsta mening är äfven H. Martensen, ung ännu och i sin bästa kraft, spridande genom sitt lefvande ord liksom genom sina filosofiska skrifter (högt värderade i Sverige, likasom i Danmark) frön till en ny utveckling af det religiösa lifvet inom kyrkan och vetenskapen, genom en djupare uppfattning af dess väsen, genom troslifvets förklaring i förnuftslifvet, genom den djupa känslans förmälning med den logiska tanken. I hans dogmatik, som väntas snart utkom ma af trycket, motser man en fullt genomförd framställning af hans åsigter. Och hvad man sett af dessa i hans redan utgifna skrifter 4). låter hoppas en pånyttfödelse af det kyrkliga lifvet i det stora och i det lilla, i staten och i det ensamma hjertat. Den ovanliga klarhet och bestämdhet, med hvilka denne rikt begåfvade tänkare kan i språket framställa de djupaste spekulativa läror, det interessanta, det genialiska i hans framställningssätt, göra honom till en populär skriftställare. Och vi motse i hans dogmatik en hufvudbok, icke blott för de lärda. Det är på tid att theologien gör sig populär. Vår Herre gjorde sig dertill för adertonhundra år sedan. Medan den snillrike Martensen från sin centrala ståndpunkt kastar ljus öfver hela tillvarelsens omkrets, öfver alla lifvets fenomener, står Sören Kierkegaard, som en Simson Stylites på sin ensamma pelare, med blicken oafvändt stirrande på en punkt. Öfver denna håller han mikroskopet, denna genomforskar han i dess min sta atomer, granskar dess flygtigaste rörelser, dess innersta förvandlingar, öfver denna håller han tal, om denna skrifver han åter och åter, oändliga infolios. Allt finnes för honom i denna punkt. Men denna punkt är — menniskohjertat; och som han oupphörligt speglar detta föränderliga hjerta i det eviga, oföränderliga, det .som vardt kött och bodde ibland oss, och som han under sina tröttande dialektiska vandringar ofta säger gudomliga saker, så har han i det lätta, glada Köpenhamn vunnit ett icke ringa publikum, särdeles af fruntimmer. Hjertats filosofi måste ligga dem nära. Öfver filosofen, som skrifver derom, säger man ondt och godt och — underligt. Ensam lefver han, som skrifver för IIiin Enkelte ), otillgänglig, och i grunden känd af ingen. Om dagen ser man honom på vissa timmar gå upp och ned på de folkrikaste gatorna i Köpenhamn, midt i folkhvimlet; om natten säges hans ensliga våning stråla af ljus. Rik, oberoende till förmögenhet, synes han vara det mindre af ett sjukligt och retligt lynne, som finner anledning till missnöje med sjelfva solen, då dess strålar falla i en annan rigtning, än han vill det. För öfrigt synes något af den metamorfos, som han gerna skrifver om, äfven ha föregått hos honom sjelf, och ha fört honom från ett tvifvelsjukt ,Enten-Eller genom , Angst och Beven till den ljusa höjd, hvarifrån han nu, med outtömlig svada talar om Lädelsernas Evangelium, om Kierlighedsgerninger, om vdet inre lifvets mysterierv. S. Kierkegaard hör till dessa få, djupt inåtvända naturer, som af urminnes tid funnits i norden (ännu oftare i Sverige, än i Danmark) och det är till beslägtade, som han talar om sfinxen i menniskans bröst; det tysta, gåtfulla, öfverallt mäktiga hjertat. Från det inre lifvets problem öfvergå vi nu till det yttre lifvets, det, som dagens stora kamp söker bringa till lösning. Det synes emellan dessa vara ett svalg. Men vi se det ej så, och vilja belysa det. I sin politiska utveckling står den skandinaviska norden icke efter, men snarare före de lifskraftiga folken söderut. Folkets frihet är ett begrepp, urgammalt i norden. Äldst är dess välde i Sverige, yngre i Norrige, yngst i Danmark; men kanske nu der väldigast. Den politiska evolution, som — utan revolution — nyligen föregått inom Danmark, och som från enväldig monarki för vandlat riket till en konstitutionell sådan, på demokratisk basis, har likväl rötter, som sträcka sig långt tillbaka i forntiden. Och man kan ) Den mensklige Selvbevidstheds Autonomi, —