Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1849, sida 2

fram som stormen utan att frukta någon fara... och ni löjtnant Tornersköld är väl icke rädd för hvilken Bucephalus som helst?Åh nej — svarade löjtnanten — jag har tumlat omkring i öcknarne på otamda Araber. ... Ju vildare, ju äfventyrligare, desto bttre. Bravo herr löjtnant! — ropade Svanhilda med blixtrande ögon. -— Vi skola rida i kapp med stormen, ni och jag.Men jag hoppas att ni icke rider ifrån Calle — sade grefvinnan Yxenbjelm, som alldeles icke tyckte om förslaget. — Min lilla Svanhilda inser nog, att det icke skulle gå an.Åh lappri mamma —jag skall allt följa med — sade Calle, medan löjtnanten vände sig bort, för att dölja ett leende. Var obekymrad, min nådigaste tant — återtog Svanhilda med en liten satirisk dragning på läpparne — vi skola icke lemna er son ur sigte ... För öfrigt rida vi ju breda landsvägen och om också Calle skulle blifva efter några alnar, så kan ju i alla fall intet ondt hända honom.Far varliga fram mina vänner — sade grefve Silfverstjerna — och håll er tillsammans. ... Jag vet nog att du är en liten vildbjerna, min kära Svanhilda, men du får lof att tygla din otålighet. Om jag icke vore hindrad, skulle jag sjelf följa med er. ... Men se der... hästarne äro redan sadlade.