varo... Han hade gifvit sitt ord åt grefven, att icke soka tillfälle att återse Svanhilda, förr än hon blifvit maka åt den man, hvilken grefven hade bestämt åt henne — och han fruktade dessutom frestelsen af en nattlig tete a tete med henne under närvarande omständigheter. Sålunda stodo ofta de båda rivalerna, löjtnanten och målaren, en på hvardera sidan om grottan, okunniga om hvarandras närvaro och obemärkte af henne, hvilken de båda älskade. Och då sången tystnade och musiken upphörde, skyndade löjtnanten med snabba steg tillbaka till gården, medan Theodor långsamt och sorgsen återvände till staden. XXMI. En promenad till häst. Så stodo sakerna, då grefve Silfverstjerna en vacker eftermiddag föreslog ungdomen på Baldersholm, att företaga en promenad till häst, för att skaffa motion åt några unga, ostyriga fålar, hvilka allt för länge stått stilla vid spiltorna. Du bror Yxenbjelm — sade grefven till sin måg in spe du, som ej är någon egentlig ryttare, skall få den stadigaste hästen. . . . Hvad Svanhilda beträffar, så vet jag, att hon flyger