Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 1

grund, som längesedan blifvit undergräfd, anser alla medel goda, för att ännu någon tid kunna upprätthålla den vacklande byggnaden. Om det gifves någon verk. ig olycka i lifvet, så måtte den, som hotar denna unga flicka, vara den förfärligaste af alla. ... I hennes ställe läte jag heldre, som St. Laurents, lägga mig på en glödhög, än i brudsängen vid denne mans sida. Om jag skulle söka rädda henne från detta ok... rädda henne åt mig sjelf, det förstås!... Hon är den skönaste qvinna jag hittills sett ... egandet af henne skulle vara ett paradis . . . det lönade derföre väl mödan att försöka.... Att förföra henne? ... nej jag är mätt på dylikt. . . . Om jag skulle göra henne till min hustru.... Min hustru! ... ha, ha! ... jag kan just undra, hur jag skulle taga mig ut som äkta man!... Men ... jag har ändock lust att försöka... Detta företag skulle visserligen möta svårigheter . . . men jag är icke van att låta afskräcka mig. ... Den minsta svårigheten vore väl att vinna flickan sjelf, ty om hennes hjerta är fritt, såsom jag har anledning att förmoda, skall det — derom är jag öfvertygad — hasta mig till mötes på halfva vägen, ifall jag vill.