Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1849, sida 1

att betinga sig en hederlig kapitulation. slera andra folk, genom de på det allmännas bekostnad gynnade minoriteternas rättsoch förnusts-vidriga motstånd till sådana samhällsreformer, som den stora majoritetens intellektuella och industriella utveckling behöfver: skola de väl längre fortsätta ett sådant motstånd i vårt land? Skola de icke besinna, hvarthän detta motstånd slutligen kan föra? Om de, individuelt, betraktade utan fördomar och med åsidosättande af alla osäkra beräkningar, hvad nytta och fördel de hafva att innesluta sig i dessa bräckliga, af tiden ändock snart förstörda befästningar i stället för att ansluta sig till folket på de jemlika rittigheternas och skyldigheternas, den fria tankans och verksamhetens, den offentliga diskussionens och det allmänna förtroendets vida fält, der folket i allmänhet och hvarje individ efter sin förmåga skörda mödornas lön, och der samfäld kraft är en väldig borg för inre lugn och yttre säkerhet; då skulle de med förvåning och ånger finna att de genom sitt motstånd ådragit fosterland och medborgare förlängda lidanden, under det de sjelfve endast skördat inbillade fördelar. De skulle finna att de förmåner, som de hemta af ett samhällsskick, hvilket allenast kan fortfara under tillvexande olägenheter af den stora arbetande massans utarmande och deraf följande råhet, sedeförderf och hämndkänsla, erfordrat och, om de envist fasthållas, ännu skola länge erfordra offer, hvilka icke endast öfvergå allt, hvad de sjelfve trott sig vinna, utan derutöfver framkalla ännu hårdare pröfningar åt deras egna efterkommande, hvilka få i fullt mått röna den falska bildningens och de inbillade företrädenas otillräcklighet. De konservatives ställning, de må nu söka att fördölja det, eller förlita sig på regeringen eller hvilka andre förhoppningar som helst, är derföre för det närvarande betänkligare, äDQn mängden af dem sjelfva torde inse. Den folkkraft, som nu omringar deras förskansningar, har vunnit en ofantlig styrka genom de politiska begreppens utredning och spridning, under det att civilisationens framsteg förökat menniskornas materiella behof och industriens jättelika bemödanden ropa högt på jemlikhet och frihet. Vilja de sjelfva uppfatta sanningen och icke blindt tro på hänförde, ensidige och envise ledares råd, skall en blick på de ringa krafter som de bakom sina bröstvärn disponera, visa dem, att det är hög tid Ännu kan den vinnas, ännu har ej brytningen öfvergatt till oförsonlighet; ännu finnes i rikt mått hos folket den känsla, som kunde å begge sidor göra fredsslutet tillfredsställadde. Den känslan heter: broderlighet. Icke en falsk, en i nödens stund rodnande antagen broderlighet, utan en uppriktig, frimodigt erkänd, och samvetsgrannt hållen broderlighet — denna broderlighetskänsla, som en himmelsk röst manat jordens folk att till gemensam lycksalighet verkliggöra i sina samhällen, men som jordens mäktige förhindrat och skola förhindra, så länge de tro sig kunna söndra folkklasserna och undertrycka den ena med den andra! Småsinnet och okunnigheten föreställa sig denna broderlighets-känsla såsom en samhällsförtärande låga, den de frukta och hata. De se i OOO2OO EE —