Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1849, sida 1

Vi få väl tänka på saken, då jag blir gift— sade den unge grefven, som hyste den djupaste förskräckelse för hufvudstaden. Nå, hvad tycker du om din fästmö? frågade grefvinnan. Åh hon är mycket vacker, men fasligt sorgsen, tyckte jag. Det ger sig nog, min son... Hon gör ett lysande parti... Ja — men tror mamma allvarsamt, att hon vill hafva mig? IIvarför skulle hon eljest hafva förlofvat sig med dig?Kanske hennes far har tvingat henne... det vore bra förargligt, tycker jag. Har du några skäl att tro det ? Nej — men efter hon ser så ledsen ut ... äBry du dig icke om det, min gosse. Hon blir nog glad, bara hon väl blir gift... Men du måste bära dig åt som folk och icke mera visa dig från en så löjlig sida, som i dag :... Hör du det... God natt nu, Callel Den unge sonen förde sin moders höggrefliga hand till sina läppar och aflägsnade sig sedan, rätt glad att slippa för så godt pris. äAck, min Gud... huru han vanslägtats! — suckade grefvinnan med moderligt bekymmer. — Det är fåfängt att söka bibringa honom savoir vivre css?