Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1849, sida 1

ter åt sitt öde. För öfrigt är här mycket stilla och lugnt. Man frågar blott med större värma än i andra afseenden: huru det går i Ungern? Men det stadnar dock vid frågorna allena; om möjligheten att äfven i det afseendet Nordens anda och röst kunde något uträtta, derpå vill man icke tänka. Sedan med ärekänslan äfven mensklighets-känslan öfvergifvit monarkerna, får man icke undra uppå, att den äfven hos folken viker för uppoffringarne och farorna af företag, hvilka nu äro mera vågade än eljest, emedan de beklagligen skulle ledas af diplomater och anförare, som stå färdige att hellre förråda fosterland och medborgare, än att befordra folkens gemensamma sträfvande till frihet och upplysning. Kabinettens anslutning till hvarandra och armäernas slafsinne äro dessutom i närvarande stund så beskaffade, att möjligen hvarje tanka på kraftig hjelp, från aflägsna håll, är allt för djerf; och Englands politik är beklagligen allt för oviss och otillförlitlig, så länge ej folkpartiet der kunnat komma till större inflytande på utrikes politiken. Men — månne det länge kan uteblifva? RR —