Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1849, sida 1

11 220 Veg iiin KW22 I. Pettersons salubod, hörnet af Kungsoch Magasinasamt i Hr Liebmans tobaksbod vid BredaVägen. Prenumecke såsom hittills med någon afgift i och för dessa ut, som önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbärat varit, eller med honom öfverenskommas kan. regeringen hade att bekämpa, var att under då rådande omständigheter liqvidera en sväfvande skuld af 960 millioner, deribland sparbankernes fonder. Sålunda blef 1848 Frankrikes statshufvudbok belastad med 56 mill. nya räntor, hvartill kommo 6 mill. såsom ersättning åt slafegarne i kolonierna. Ministern går sedan öfver till 1849 års budget, hvilken antog en slutlig brist af 91 millioner, ehuru hela amortisationen var upptagen i inkomsterna. Men utaf de till 100 mill. beräknade nya pålagorna voterades blott en och denna inbragte icke mera än 3 millioner. Tullintraderna och de indirekta inkomsterna antogos skola inbringa mera, än de verkligen komma att göra. De 43 millioner besparingar, som beslutades, voro icke alla straxt verkställbara. Dertill afskaffade konstituanten afgiften å dryckesvaror och lindrade andra pålagor. Hvad afgiften å dryckesvaror beträffar, så finnes den upptagen ibland inkomsterna för 1850, hvadan det måste vara ministerens tanka att föreslå dess återinförande, en proposition som naturligtvis alltid kommer att gå igenom uti den reaktionära församlingen. Den 1:ste Januari 1850 skulle hela bristen uppgå till minst 550 millioner, hvilken skulle betäckas på ofvanangifna sätt. Ministerens vänner säga, att ett annat resultat i finansielt hänseende icke vore att vänta såsom sakerna nu stå och efter tilldragelserna detta och nästföregående år. Herr Passy prisas derföre, att han haft mera mod, än de andra finansministrarne att tala nakna sanningen och för hela landets ögon blotta de sår, som Ludvig Philips hushållning och Februarirevolutionen tillfogat finanserna. Amiral Lepredour har afslutat ett fördrag med Rosas och skickat det till Paris, för att der stadfästas. Constitutionnel och flera andra tidningar förklara stadfästelsen för omöjlig, enär fördraget är mycket ofördelaktigare, än det 1846 af I Nood afslutade och då af Frankrike förkastade. I I stället för att skydda Montevideos oafhängigI het, hvilket var franska interventionens syfte, ger I nemligen Lepredourska fördraget Rosas rätt att an— gripa Montevideo och erkänner Oribe, Rosas kreatur, för regent i Montevideo samt dessutom fastställer, att Fransmännen skola afväpnas, innan Rosas trupper aftågat. För öfrigt har hvarken någon skadeersättning ej eller fri seglats å floderna blifvit utverkade åt Fransmännen. Nationalförsamlingens möte den 3:dje var mycket stormigt, dels i anledning af Raspails interpellationer om hans faders och öfriga politiska fångars behandling, dels till följe af ett förslag af Odilon Barrot att gifva en embetsmans anhörige, hvilken föll i februaristriden, 2000 francs i pension. Lagrange begagnade tillfället, för att förorda de öfriga februarioffrens sak. Lagrange kallade dem Februarisegrarne, hvaremot general Gourgaud opponerade sig, och härvid uppstod en af dessa tumultuariska scener, som icke äro ovan liga inom nationalförsamlingen. I samma möte kom splittringen inom församlingens majoritet att åter visa sig, då finansministern förenade sig med representanten Gillon om ett amendement, som åsyftar att till de sattiges I lindring framdeles företaga ändringar i den tryckande dörroch fensterskatten. Blott en del af högra sidan röstade med ministern, som här åter hade hela venstra sidan för sig. Amendementet gick igenom. I — Församlingen lär icke komma att åtskiljas före den 20 dennes. För att åtminstone till någon del motverka den nya tryckfrihetslagen, som belägger den franska pressen med de hårdaste fjettrar, hafva demokraterna för afsigt att grunda fonder, för att understödja fattigare jurymän, som i annat fall ofta nödgas afsäga sig förtroendet. En arbetare i Clairae i departementet Lot et Garonne var den förste, som kom på denna lyckliga tanke; han yppade den för stadens arbetare, och dessa sammansköto genast en gemensam kassa för detta ändamål. Exemplet har vunnit efterföljd i alla departementets städer. Under sin vistelse i Tours protesterade Ludvig Napoleon uttryckligen emot alla rykten om en statskupp eller afsigter mot den republikanska författningen. Man har påstått, man påstår ännu:? — ropade han — vatt regeringen har för afsigt att göra en statskupp, i likhet med den 18:de Brumaire. Men befinna vi oss nu i dylika omständigheter? Är Frankrikes jord beträdd af främmande härar? Är det i borgarekrig? Hafva 80,000 familjer utvandrat och äro 30,000 misstänkta stälda utom lagen? Vi befinna oss icke i sådane ml mem gtnAd hatar gnm . AR hanna IAN