Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1849, sida 1

S SGS01IIL 111114419 MM 479555 5 som önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbäravarit, eller med honom öfverenskommas kan. rör alla och alla för en, ansvarige för lugnets ch ordningens upprätthållande. Detta en Tilly värdiga dokument slutar som följer: m J icke skullen akta på dessa mina varningar, .om äfven blott en del af er i fräckt hån skulle våga att trotsa dem, så vore förintelse er lott. Jag skulle då betrakta er, ansvarige alla för en och en för alla, såsom de der, genom skändliga dåd, förverkat lif och egendom. Er sköna stad, J Pestherbor, hvilken nu blott delvis bär spår af rättvis vedergällning, skulle snart derefter blott vara en grushög, såsom minnesmärke af ert förräderi, såsom minnesmärke af dess bestraffning. Tron mig, att jag håller mitt ord, vare sig för att straffa brottet eller belöna förtjensten. Brescias trolöse invånare, hvilka, liksom J, dårade genom upprorets hufvudmän, begingo nytt förräderi, må tjena er till exempel, huru skoningslöst jag förfar emot upproriska. Tänk på den tuktan, som vederfors denna stad, och tagen eder i akt att genom fräckt åsidosättande af mina varningar tvinga mig att låta ett lika öde öfvergå er. TURKIET. Uppror i Bosnien. Bland de länder, som icke hemsöktes af det sistförflutna årets politiska stormar, var äfven Turkiet, hvilket annars kan kallas upprorens hemland. Orsaken till detta sörhållande kan sökas deruti att rörelserna år 1848 voro folkrörelser, då deremot i Turkiet endast uppstudsiga paschor gripa upprorsfanan. Men nu hotas äfven denna stat af ett uppror nedifrån, hvilket — intressant redan för sin ovanlighet — vinner destomer i betydelse som det uppblossat vid Österrikes gränsor, har sin centralpunkt i de trakter, som ligga i grannskapet af ungerska krigsteatern, och dessutom tyckes stå i en viss förbindelse med den sydslaviska rörelsen och den ungerska frihetskampen. Under det några berättelser förmäla, att det blifvit organiseradt af ungerska och polska (2) emissarier, smickra sig sydslaverna dermed, att det har en slavisk tendens och ledes i det partis intresse, hvars mål är alla sydslaviska stammars förening i en enda stat. Massan af Bosniens befolkning är nemligen rent slavisk — den består af Serber, Kroater, Slavonier, Raizer och Montenegriner — och den gamla Jellachichska ättens stamslott, Buzim, ligger just i den del af Bosnien, der upprorsflamman utbröt och häftigast griper omkring sig. Den sydslaviska rörelsen, som för några år sedan började på litteraturens fält, antog år 1848, i synnerhet efter den stora serbiska folkförsamlingen i Karlovic, en öppet politisk-nationel tendens och utbredde sig öfver Österrikes landamären till Serbien, Bosnien, Bulgarien, ja, ända till Konstantinopels portar och Greklands gränsor. Ideen slog rot i Bosnien i synnerhet hos de grekiske presterna och advokaterna och dess framsteg underlättades genom ryska emissarier. Det mål, som partiets ledare eftertraktade, var dock mindre ett alla slaviska stammar omfattande välde, än ett sydslaviskt rike, i spetsen för hvilket de ville se banen öfver Kroatien, baron Jellachich: Detta är källan till de lifliga sympathier, Jellachich har i dessa länder, och egentliga orsaken, hvarför hans namn spelar en roll äfven i det bosniska upproret. Jellachich har emellertid gjort sig mera förtjent af österrikiska kejsarhusets tacksamhet, än af Slavernas sympathier; den rent nationella rörelsen visste han att förvandla till en dynastisk, med åsidosättande af sin stams och sina egna intressen, hvilken uppoffring dock mindre varit dikterad af hängifvenhet för kejsaren, än af hans medelmåttiga hufvud, hans oförmåga att spela en egen roll och deraf att han icke ser tingen ur en högre, en verldshistorisk synpunkt. I I stället för att blifva sitt lands Kossuth och inI taga en plats i folkens historia, blef han, hvad han är: kejs. kungl. österrikisk fälttygmästare. Den yttre orsaken till upproret i Bosnien blef ett nytt, tryckande skattesystems införande. Bosnierna, hvilka förut voro skattefria och tillochmed såsom landtmilis hade en viss inkomst af I staten, råkade i den häftigaste jäsning. Det sätt, I I I hvarpå skatterna indrefvos, ökade raseriet, som slutligen urladdade sig i ett öppet uppror, till hvilket såväl den kristna, som den muhamedanska besolkningen anslutit sig. En beslutsam man, Keric, muhamedan till trosbekännelsen, har ställt tig i spetsen för rörelsen. Med en liten skara anhängare drog han omkring och uppmanade folket att förena sig med honom och stod snart i spetsen för 12,000 man, med hvilka han gick emot paschan i Vihacs, som icke hade trupper nog att emotstå honom, utan måste draga sig in i sin borg, efter en obetydlig strid: Keric har uppFR . Kr 3 A 6—