Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1849, sida 1

Uvarjehanda. Ifrån Österåker skrifves under d. 28 sistl. Juli: Inom denna församling gjordes förl. torsdag på sjön Öljaren en vacker fångst. Ett par fiskare voro ute på den vackra sjön, och oväntadt fingo de ögonen på 2:ne förunderliga sjödjur, hvilka eftersattes och befunnos vara — elgar. En hane och en hona. Nu ropades till en annan på längre afstånd varande båt, och snart skyndade äfven denna till hjelp. En snara kastades om halsen på elgoxen och med den fördes han mot land, samt bands vid en dervarande påle, hvarefter den andra efterjagades, som, redan varnad af sin kamrats öde, hade sträckt sin ilande fart mot den motliggande Julita stranden. Här greps äfven denne, och till lycka för de ovana jägarne lät det stolta djuret villigt föra sig med i sitt ledband. Under tiden hade elgoxen slitit af de starka tågen, hvarmed ban i sjön låg bunden; men följde villigt med sin fångade maka. De infördes båda i ett så kalladt mjärdläger, der deras uttröttade krafter änteligen gåfvo tappt. Derifrån uppdrogos de på land, och lades sedermera starkt bundna på höskak samt uppkördes till den närbelägna byn Säby. Här lösgjorda, insläpptes de i ladugolf, hvari de gingo och promenerade, till stor förnöjelse för åskådarne. Sådana saknades icke. Talrika skaror från omkringliggande byar öfvergåfvo sitt höbergningsarbete, endast för att undra, Ja! för sjelfva Bie badgäster blef fångsten af verkligt intresse. Den gaf lif åt de redan trötta samtalen, och flera vagnar med badgäster kommo i går hit, för att öfvertyga sig att ryktet var sannt. Skada att det ena djuret redan var dödadt, det andra har i dag stupat. Plikten blir hög —ty olyckligtvis fattades det några dagar, innan jagten blir tillåten. Mången önskade der