Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1849, sida 1

siljas dels å Tidningens Annonsdelningar; men de, Is i Hr N. J. Gumperts boklåda. I ren på sätt brukligt TT FFE—— och Husberg, söder om Flensburg och derifrån i nordvestlig rigtning öfver Medelby norr om Töndern och söder om Mögeltöndern. Enligt general Prittwitz dagorder af den 14:de Juli skulle samtlige trupper hafva passerat Bidern till den 4:de Augusti. I Schlesvigholsteinska krigsdepartementet har å ståthållarskapets vägnar förklarat, att deticke kan göra bruk af de 2,000 man bjelptrupper, som Hamburgs demokratiska föreningar erbjudit det. UNGERN. De i går anlända underrättelserna, huru otillförlitliga de i många hänseenden än månde vara, synas likväl gifva vid handen, att en vändning i kriget icke kan låta länge vänta på sig. Huruvida denna blir afgörande, är dock en fråga, som är mycket svår att besvara. Vänder bladet sig till Magyarernes fördel, hvilket man har ganska grundade anledningar att hoppas, så torde i alla händelser despoternes fälttåg för denna gången totalt misslyckas. Sedan komme mycket att bero derutaf, huru segrarne förstode att begagna sina fördelar. Toge Magyarerne ej då tillfället i akt och insurgerade Polen och andra med revolutionärt brändstoff uppfyllde linder, hvarigenom deras krafter kunde erhålla nödig förstärkning, så vore de aldrig säkre för nya anfall från sina förbittrade och oförsonlige fienders sida, hvilka i längden, genom sin ofantliga öfvermakt, kunde utmatta och förkrossa dem. — Händer det deremot åter, att de allierade kejserlige reda sig ur den kritiska ställning, hvari de för tillfället påtagligen befinna sig, så kommer alltid ett nytt uppslag att inträffa i fälttåget. Besegra de dertill Magyarerne, så är dock derföre kampen ingalunda slutad. Magyarernes fältherrar hafva visat sig vara sådana mästare i konsten att manövrera, att det ej, i fall krigslyckan för ögonblicket vänder dem ryggen, borde blifva dem svårt att göra upp nya planer och förändra skådeplatserne för kriget. Under alla förhållanden kan således en vändpunkt i fälttåget icke gerna vara långt borta och man emotser med stor spänning utvecklingen af Magyarernes väl kombinerade plan. I Denna har, såsom redan förut blifvit antydt, till syfte att koncentrera stridskrafterna i det inre af landet och derifrån angripa fienden sedan han, på sitt framryckande, blifvit nödsakad att dela sin ; styrka. IIuruvida Görgey, såsom sednaste notiser läto förmoda, verkställt sin förening med Dempinski, inhemtas visserligen icke af gårdagens underrättelser, men att så skett är likväl icke omöjligt, fastän det siges, att han intagit en ställning i ryggen på Ryssarne, nästan paralelt med i Karpatherne. Är detta grundadt, så har vil nämnde ställning blifvit vald för det att den bättre öfverensstämmer med Ungrarnes krigsplan, än en öfvergång af Theiss och förening med Dembinski och de öfriga korpserna i det inre. För öfrigt står honom alltid en utväg öppen till en sådan förening, derigenom att han håller besatt passagen vid Tokaj. Innan vi nu skrida till meddelandet af delalj-berättelserna, är det nödvändigt att yttra några ord om den vigtiga diversionen till Moldan. Den ingår troligen i Ungrarnes allmänna krigsplan och är väl då beräknad på att tvinga Rysssrne att utrymma Siebenbörgen, hvarigenom all fara undanrödjes för de vid Theiss opererande ungerska härar att blifva anfallna i ryggen af Ryssar från Siebenbirgen. Det är ock en möjlighet, att detta tåg till Moldau är en början till de insurgeringsförsök, hvilka Ungrarne, såsom nyss påpekats, måste tillgripa, om de ej slutligen skola duka under i kampen emot den förenade despotismen och barbariet. Denna sistantydda plan utesluter för öfrigt icke den förra. Inre krigsteatern. Af de olika berättelserna om Görgeys märkvärdiga återtåg från Waitzen till Theiss kan man nu ändtligen se den väg den utmärkte härföraren tagit. Då han den 15 Juli plötsligen förde hela sin styrka emot ryssarne och dref dem med stor förlust tillbaka ända till Duna-Keczi, föranledde han Paskievitsch att hastigt koncentrera sina stridskrafter, i den tro, att Görgey skulle söka att genombryta hans linie i riktningen åt I Gödölly eller Aszod. Ja, 4:de armåkorpsen, hvilken sändt sina kosacksvärmar ända till Debreczin och fattat posto vid öfra Theiss, beordrades i all bast tillbaka till S:t Miskolez och Erlau för att i sall af en tvifvelaktig kamp tjena till reserv. Görgey bibehöll derigenom, att han den 16 och 17 med sina eftertrupper inlät sig i kampen, den gamle fursten i dess en gång sattade mening, och fördenskull trodde PaskievLitsch, att magyarerne hade vikit för hans kon——