Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1849, sida 2

—7— er.... Enkegrefrinnan slår sig ned i soffan, så att det knakar i alla dess fogningar, och unga grefven, som kin ner sig mägta illa till mods, rör sig i en kretsgång kring sin tillämnade fru, liksom katten kring ett fat het gröt, för att begagna en allmän, ehuru något grofkornig liknelse. Kära Kalle, gif mig den der pallen— sade enkegrefvinnan till sin son. Som min nådiga mamma befaller? — svarade han ödmjukt och skyndade att framsätta det begärda. Gå nu fram till din fästmö och konversera med henne, hviskade grefvinnan, då sonen lutade sig ner för att sätta pallen vid hennes fötter. Hvad skall jag konversera om — mumlade den unga ädlingen emellan tänderna. — Hon ser så stolt ut. Gå barav — sade modren med ett strängt ögonkast. Det fanns nu ingen appell. kKalle måste lyda. Han grep sig också modigt an och gick fram till Svanhildas plats med samma uppsyn som skulle det hafva gällt att storma ett batteri. Hittills hade de båda nyförlofvade ej yttrat ett enda ord till hvarandra. Å (Forts.) Åres sSs50—— SOROS