Jag har gjort en promenad. ...Det är bra. ... Följ mig!Grefven fattade den unge mannen vid handen och förde honom genom hela den praktfulla våningen ända till dörren af målningsgalleriet, hvarest Theodor skulle fullborda sin tafla. I Tror ni, att ni behöfver mer än en sittning? frågade grefven. Jag kan icke bestämdt säga det. .. Jag hoppas dock att få arbetet färdigt redan i afton.Godt ... stig då in— sade grefven, i det han öppnade dörren. Theodor inträdde. ... Grefven följde honom icke, utan aflägsnade sig samma väg, som han kommit. Theodor stod framför Svanhilda, som klädd med orientalisk pragt, satt på en upphöjning i fonden af rummet. Aldrig hade hon synts honom skönare ... aldrig mera bländande, . .. Föga fattades, att icke den unge målaren, betagen af en nästan religiös vördnad, redan på afstånd böjt sitt knä för den Egyptiska drottningens motbild, hvilken i detta ögonblick syntes honom likna en gudomlighet. En ljusblå sidenmantel svallade i kungliga veck kring hennes herrliga gestalt, på pannan blänkte ett diadem af strålande juveler . . . och kring