Emedan salen icke innehäller något annat än taflan och det vore svårt för tjufven att undgå upptäckt, i händelse han bjöde ut någon sådan till salu... Det är sannt — sade Berthini. — Men hör! ... Fröken Svanhilda sjunger. ... Låtom oss återvända till paviljongen iXVII. Ännu en gång i ateliern. Klockan var fyra på eftermiddagen ... Theodor återkom från en promenad, hvilken han ensam och fördjupad i tankar gjort kring Baldersholms täcka omgifningar. I den friska, lifgifvande naturen hade konstnären sökt den jemnvigt, den harmoni i själen, som är ett hufvudvilkor för hvarje artistisk hanaling. ... Han hade sökt lugna de stridiga känslor, som arbetade inom honom och bringa till tystnad de oroliga passioner, hvilka hotade att grumla fantasiens och ingifvelsens rena vågor.... Han återkom med mera mod och hopp än förut. I salongen träffade han grefven ensam. Kommer ni ändtligen? — yttrade denne med en min af otålighet. — Ni har redan länge låtit vänta på er.