— ——————————— Har du skäl att tro det? frågade den unga flickan bleknande. Ja — återtog han — jag känner inom mig en oro, en strid, som förskräcker mig. ... Det är icke nog att hafva eld, lif och fantasi.... man måste äfven hafva lugn, om man skall lyckas. ... En artistisk fulländning är icke möjlig, så länge konstnärens stjerna skymmes — afpassionernas eller orons strömoln.Låt mig vara din stjerna, Theodor. Du hulda! ... du är Theodors stjerna, men du är icke konstnärens. . . . Nej det är en annan förlåt mig det Svanhilda ... det är en högre.... Du talar mörkt... jag förstår dig icke. Ser du... konsten och kärleken äro tvenne skiljda flammor. ... De låta icke sammansmälta sig till en. ... De vilja herrska enväldigt hvar för sig. ... I detta ögonblick strida de om väldet i min själ. i Du bedrager dig, Theodor! IIafra icke de största konstnärer sjungit, målat, mejslat till kärlekens ära? Har icke Rafael med glödande passion målat sin Fornarina? Och är icke denna bild af hans älskarinra ett måsterstycke?(Forts.) 2 —