Utrikes nyheter. ITALIEN. Den i Fredagens nummer meddelade telegrafdepeschen från Oudinot nämner icke ett ord on några vilkor för påfvens äterinsättande, och dett gifver stark anledning att förmoda, det fransk: regeringen gått in på jesuiternas, påfvens och Österrikes fordran och låtit det ske utan sådane tvertemot sitt hedersord att försäkra Romarstatei om en frisinnad författning. Den förhoppning vore allenast öfrig, att Frankrike skulle hemställ till päfven att af egen maktfullkomlighet skänk Romarne politiska rättigheter, men äfven dett: måste betviflas, om man kan draga några slutsatser af de påfliga kommissarierna Bedinis och Savellis uppträdande i Bologna och Ancona. Der sednare har åter infört censuren på böckerna öfverlemnat förvaltningen åt kongregationerna och afsatt alla embetsmän, som tjenat under republiken. Österrikarne återställa påfvens oinskränkta makt i norr och Spanjorerna i söder Den spanske gesandten Arnao har erbjudit päfven ett spansk lifgarde, enär, enligt schweiziska edsförbundets beslut, ingen Schweizare hädanefter får göra sig till en despots legoknekt, sig och sitt fria fosterland till skymf och vanära. Ett dekret af general Oudinot ställer advokaten Piacentini i spetsen för justitieförvaltningen, advokaten Lunati i spetsen för finanserna, professor Cavalleri för allmänna arbeten och handeln, samt Rossi för den inre förvaltningen. Grefve Mamiani har afslagit Oudinots anbud att emottaga utrikesportföljen, som skall öfvertagas af Carboli. De äro anställda under namn af utomordentliga kommissarier. Den så kallade lagunfebern griper mer och mer omkring sig bland de österrikiska trupper, som stå utanför Venedig. Alla hospitaler äro öfverfyllda och nya upprättas. Den 2:dra steyermarkska skarpskyttbataljonen, den 7:de jägarbataljonen och prins Ernsts infanteriregemente iro helt och hållet upplösta. Dessa omständigheter gåfvo anledning till belägringens upphäfvande, hvilket vi redan förut omnämnt. Försöket att medelst luftballonger bombardera den hjeltemodiga lagunstaden har misslyckats, och österrikarne vilja nu försöka att med kanoner af gröfre kaliber, än vanligt, inkasta granater och glödgade kulor i Venedig. På sjösidan cerneras staden ännu alltid af österrikiska flottan, men lenna har i synnerhet på sednare tider bestänligt varit oroad af venetianerna och lidit mycket. staden herrskar emellertid den mest kännbara orist på lifsmedel, och de allmänna kassorna äro ittömda. Då republikens diktator Manin tillcännagaf detta för den konstituerande församlinsen, skyndade sig flere rike att skänka sin förnögenhet till staten. Den fosterlandskärlek, varpå Venedigs innevånare under den långa