Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1849, sida 1

samt i Hr Liebmans tobaksbod vid Breda Vågen. EFU— ke såsom hittills med någon afgift i och för dessa utsom önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbäravarit, eller med honom öfverenskommas kan. order att begifva sig hem, såsnart vapenstilleständets afslutande blifvit tillkännagifvet för dem. Deremot smickrar man sig ännu med det hopp, att ministern Römer i Wirtemberg skulle förmå riksföreståndaren att underkänna Preussens beteende, och att Österrike skulle understödja dennes protest. En deputation från Schlesvigholstein har den 21:ste varit i Berlin, för att få vapenstilleståndet upphäfdt! Hertigen af Augustenburg har nyligen varit i Kolding och der haft en sammankomst med Beseler, Bonin och Zastrov. Kolding har en inqvartering på 3000 man under Bonin och Zastrow; staden är förklarad i ett slags belägringstillstånd, i det endast mjulkflickor tillåtas lemna den utan pass af kommendanten, en schlesvigholsteinsk major Hansen. 42 nya officerare äro i dessa dagar utnämnde i schlesvigholsteinske armen, men då de alla, med undantag af en enda Holsteinare, äro utlänningar, råder deröfver stort missnöje bland trupperna. Från Kiel har Deutsche Reform en korrespondensartikel, som slutar med följande märkliga ord: Genom de preussiska preliminärerna har Danmark vunnit föga, och vi förlorat allt. Ett Tyskland gifves icke mera. Vi kunna öfverbjuda Preussen. Låt Holstein afsäga sig förbindelsen med Tyskland, som ändock redan gått under, och låt det träda i evig union med Danmark på det vilkor, att Danmark skall erkänna hertigdömenas gemensamma författning och förbålla sig till desamma, som Sverige till Norrigel Preussen skall icke kunna hindra det, ty det har ingen rätt att indraga Holstein i det preussiskt-sachsiskt-hannoveranska förbundet och har genom dettas upprättande: sjelft sönderslitit förbundsakten af år 1815; en mild blokad skall uträtta det öfriga. De öfrige stormakterna, och främst bland dem Österrike, hafva intet intresse att hindra detta Nord-Tysklands försvagande. Jag vet icke, om man i Berlin tänkt på dessa möjligheter; vi skulle dermed blott förnya vår historia från år 1760. I Köpenhamn ventileras denna ide bland statsmännen mycket lifligt. i UNGERN. Vi antydde redan i går, att österrikiska och ryska berättelserna, huru mycket de än genom förblommerade talesätt och storståtliga fraser söka dölja sakernas verkliga ställning, likafullt låta framskymta, att kejserliga vapnen lidit motgångar, ja till och med fullständiga nederlag. Vi vilja nu, till stöd för rigtigheten af hvad vi antydt, dels anföra några utdrag ur nämnde berättelser, dels fullständigt återgifva desamma samt tillfoga de anmärkningar, vi finna vara af nöden. Till en början hålla vi oss till hvad som rör tilldragelserna på nordvestra krigsskådeplatsen, hvilken benämning förenar både norra och vestra krigsskådeplatsen, hvilka begge, genom de sednaste krigsoperationerne, numera sammansmält till en enda. Utdrag ur furst Paskiewitsch berättelse, daterad hufvudqvarteret Waitzen den 17 dennes: Den 15 har rebellernes armå dragit emot Waitzen, som var besatt af ett regemente muselmän. Denna trupp drog sig, enligt den honom för ett sådant fall, tilldelade order, tillbaka. Emot aftonen intog Görgey en fast ställning utanför denna stad med 44,000 man och 120 kanoner. Vårt avantgarde under general Sass dröjde icke att angripa fienden, hvilken dock, betäckt genom sitt talrika artilleri, förmådde hålla och försvara sig mot detta angrepp. Det uppstod en häftig artilleristrid, under hvilken alla af rebellerna emot oss företagna angrepp blefvo af kavalleriet allena segerrikt tillbakaslagna. Följande dagen, då våra trupper koncentrerat sig genom ilmarscher, funno blott mera obetydliga I strider rum. Fienden blef på alla punkter förhindrad att utveckla sina krafter. I dag på morgonen hafva vi angripit Waitzen. Oaktadt deras förtviflade motstånd blefvo rebellerna slagna på flykten och förlorade 2 fanor, 2 kanoner och 500 fångar. Vid deras förföljande röjde det sig dock, att vi i denna kamp blott haft att göra med en stark fiendtlig eftertrupp och att den fiendtliga hufvudstyrkan under nattens dunkel dragit emot norden. General Riidigers armekorps följer den i hälarne och skall väl med sitt starka kavalleri snart upphinna densamma. Tillika afsändes andra i tillräcklig styrka, för att förekomma fiendens sannolika tåg emot Tbeiss och hindra honom från att fatta fast fot vid denna flod eller öfverskrida densamma.Från en det ryska hufvudavarteret tilldelad öster