Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1849, sida 1

——— — — — — — Med undantag af några temligen grofkorniga I anspelningar på vissa kända förhållanden inom vårt samhälle, innehåller pjesen ingenting, som ens kan kallas roande. Kupletterna äro temligen medelI måttiga, dialogen saknar qvickhet och lif, och sai tiren har, just genom sjelfva sin grofhet, förloMen om det är sannt, hvad ryktet förmäler, nemligen att denna pjes skall vara författad af en man ur arbetsklassen ), så erkänna vi, att I I rat sin udd. I I kritiken bör förfara mildt mot honom och söka uppleta det ringa goda, hans stycke kan innehålla, ehuru det utan tvifvel varit bäst såväl för honom sjelf, som för allmänheten, om han aldrig befattat sig med den dramatiska konsten. Vi hålla således författaren räkning för det mod, hvarmed han gisslar åtskilliga förhållanden, och om hans skämt också icke leker denna lätta olympiska lek, hvarom skalden talar, om hans pilar också ej just äro försedda vmed en blomma på udden, så vilja vi likväl icke neka, att de ändock kunna verka något godt. Deremot förundrar oss den tydliga motvilja förf. visar mot allt, hvad bildninge heter. Studentbildningen hånas och förlöjligas i hr Carl Pepparlunds person, och med den nyare tidens sträfvan att äfven bibringa arbetsklassen någon högre lyftning genom de s. k. bildningscirklarne drifver försattaren ett temligen grofkornigt och olämpligt gyckel, såvida man icke snarare får antaga, att detta gyckel vore rigtadt mot bildningscirklarnes motståndare. Vi erkänna, att författaren gjort sin sak så listigt, att vi ej rigtigt begripa, hvilket som skall vara meningen. Imellertid synes oss förf. vilja drifva den sats, att hvar och en bör qvarstanna på den plats, der han en gång blifvit ställd af försynen. Förf. hyllar påtagligen det indiska kastsystemet. Ordspråket: Skomakare blif vid din läst, förklarar han så, att en handlandes son bör blifva handlande, en arbetares arbetare o. s. v. Skulle vi ej här kunna tillägga, att en urmakare bör blifva urmakare och ingalunda dramatisk författare? Slutligen få vi anmärka att förf. bort förskona publiken från dylika tillgjorda, dumma och längesedan utdömda namn som Pepparlund, Plåsterberg, m. m. De spelande utförde i allmänhet sina ofta otacksamma röler så bra man kunde begära och herr Hessler blef efter spektaklets slut framropad. x) Till förekommande at allt missförstånd anser sig red. böra meddela den upplysning, att förf. af ifrågavarande dramatiska produkt icke är medarbetare i den härstädes utkommande tidningen Bildningsvännen., Ussjss;A ———2