Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1849, sida 2

Det är ju, som jag sade — yttrade denne — Du har spelet vunnet!Menar du det? svarade Theodor tankspridd. Ja visst — hvarför icke?Men du ser ju vilkoret?Att din tafla skall lyckas, ja. — Tviflar du då derpå.... Jag trodde ej, att du hyste misströstan till din egen talang. Ack min vän — hvilken målare kan väl vara säker om att lyckas . .. serdeles då det gäller ett pris?Detta borde ju så mycket mer sporra honom. Ingalunda. — Enligt en stor författares yttrande äro prisskrifter alltid det sämsta en skald skrifver. ... En guldmedalj, — invände Emanuel — det är ju ett lumpet pris. ... Men här är det ju fråga om något helt annat.... Det må vara fråga om hvad som helst, så blir dock hvarje konstverk, som skapas för något annat än sin egen skull, vanligtvis misslyckadt. Konsten måste hafva det skona till sitt enda ändamål; ... om ej, så skall den ingenting förmå att uträtta.