ker stålet i sitt offers bröst... kort sagdt: det gifves ingen passion, som ej lika väl kan vara en sporre till det goda, som en moder till det onda ... kommer blott an på, hur man tillfredsställer dem. . . .? Men om man tillfredsställer dem på ett ädelt sätt — invände Theodor — så skulle man ej intagas af leda och vämjelse. ... Jag fruktar derföre storligen, att dina passioner blifvit orätt ledda. . . .? Deruti har du tvifvelsutan rätt, och jag har aldrig förnekat det. Jag blott opponerade mig mot uttrycket: dåliga passtoner, emedan jag ej anser detta vara tillämpligt. Men sinnligheten är dock en passion, som icke kan hafva något godt med sig — återtog Theodor. vSinnligheten är icke någon passion, — afbröt Emanuel. Hvad är den då 2En last. Emanuel ämnade svara, men en knackning på dörren afbröt honom. Stig in! sade målaren. En betjent, klädd i grefve Silfverstjernas livråe, inträdde och aflemnade tvenne bref, hvarefter han genast aflägsnade sig.