Den brännvinspatronen! — ropade den unga flickan med en föraktlig ryckning på läpparne, — då andas jag åter, ty ni kan omöjligen vilja gifva mig åt en person, som nästan aldrig träffas annorstädes än i stallet eller ladugärden. Häri misstager du dig, min docka. ... Jag har verkligen funderat på att göra dig till grefvinna Yxenhjelm.O min far — ni vill då plåga ihjel mig med edra eviga giftermålsförslager? — ropade Svanhilda gråtande. Men — fortfor grefven, utan att akta på afbrottet — i betraktande deraf att du visat någon mer undfallenhet för min vilja nu på de sednaste dagarne, så ... vSå slipper jag Yxenhjelm, — afbröt Svanhilda, i det hon sprang upp och kastade sina armar kring grefvens hals. — Är det icke så, min far? Sakta, sakta, min docka — sade grefven, skjutande henne tillbaka — var icke så häftig. Det är frågan om en öfverenskommelse mellan mig och dig.En öfverenskommelse 2Ja — hör på! Jag har för afsigt att återkalla din älskare och låta honom fullborda den påbegynta taflan med samma modell som sist ... hvad säger du härom?Ack — min far! ... Är det allvar ?