nialitet med högsinthet, likasom en droppa af ve sterns civilisation hos honom afkyler det sjudan de, österländska magyarblodet. Bem fanatiserar ordnar massorna och för dem i kampen för si; och sin sak, hvilken nationalitet de än må till. höra; Görgey åter är sitt folks, det magyarisk folkets rätta man; det är han, som gifver hel den ungerska frihetskampen denna karakter, son icke blott tillvinner den fiendens aktning ocl fruktan, utan hela den civiliserade verldens sympathier. Men öfver båda och deras sagolika bedrifter står KosstiItIH rkrigaren och Arpad barns ålsklingy, såsom ban kallas af Ungrarne Vid Kossuths sida, såsom den ungerska revolutionens Carnot, står den gamle hjelten Dembinski som, under det Görgey låg sjuk af sina sår, utnämndes till öfverbefalhafvare för hela ungersks hären och som nu åter har att leda återtåget det inre landet, en uppgift, hvars lösning vore värdig Xenophon. Såsom ledare för landtstormen och korståget är nu guerillachefen Moritz Perczel i sitt rätta element; för närvarande organiserar han landtstormen i trakten af Szolnok. Vetter, som förvärfvat sig en plats bland Ungrarnes störste härförare, står i spetsen för Perczels förra korps och hotar banen och Syrmien. Den tappre Aulich står vid Plattensjön i spetsen för 16,000 man reguliera trupper samt oräkneliga skaror landtstorm och korsriddare; han har redan på åtskilliga punkter drabbat tillsammans med österrikiske generalen grefve Nugent. Veczey och Gaal, tvenne t. d. genikorpsofficerare i österrikisk tjenst, kommendera den ungerska afdelning, som belägrar Temesvar. Klapka kommenderar i fästningen Komorn, der enligt några berättelser äfven Görgey och Guyon stå med sin korps, under det från andra håll påstås, att blott 8, o0 O man qvarstannat i och vid Komorn, samt att Görgey med sin korps öfver Waitzen dragit mot söder. Enligt hvad de sednaste, längre ned upptagna notiserna gifva vid handen, synes dock vara troligast, att hufvudstyrkan af vestra armen dragit bort i nordöstlig rigtning. I Sumegheroch Eisenburg-komitaterna samt i Bakonyerskogen är landtstormen på benen och hotar de kejserlige i ryggen och flanken; landtstormen ledes af den ryktbare guerillachefen Roszan Sandor. Detta är det enda, vi kunna meddela om den ungerska härens nuvarande ställning och anförare; man kan icke se mera genom den slöja, som hvilar öfver hela den ungerska krigsskådeplatsen. Tillståndet i Ungern tyckes emellertid ännu icke vara sådant, att man behöfver förtvifla om den rättvisa sakens seger. Ungerska hären har ännu icke lidit något afgjordt nederlag, och Ryssbjelpen har åtminstone haft den olägenhet med sig, att krigskostnaderna stigit ofantligt och provianteringsförhållandena blifvit mer förvirrade. För åtta månader sedan hade österrikiske generalen Schlick uträttat ungefär detsamma som Paskiewitsch nu; den sednare går försigtigt i den förres fotspår. Ofen och Pesth äro visserligen besatte af de kejserlige trupperna, men syskonstäderna hafva en gång förut haft samma öde, och likväl måste den ryska hjelpen anlitas. De sednaste operationerna tyckas icke hafva gifvit någon serdeles lyftning åt den kejserliga saken, de ö:terrikiska och ryska bulletinerna, som visst icke förtiga det ringaste, som är till dess fördel, iro jemförelsevis magra, och, hvad som icke är itt förbise, 57; fonderna sjönko från 95 till 934, ett bevis deruppå, att börsspekulanterna just icke ro på segerberättelserna, som på bibeln. Men rwad som kanske är af största betydelse, är, att l Ryssarne sett sig nödsakade att draga till sig de rid gränsen uppstälda reservtrupperna. Vestliga krigsskådeplatsen. Om den slagtning, som Ungrarne d. 15:de och I 6:de levererade de förenade kejserliga härarne ar man ännu inga närmare underrättelser. Nåra sådane kunna icke heller erhållas, om icke ur sterrikisk källa, och det är kändt, att man icke betingadt får sätta tro till dylika. Emellertid amlyser det, angående ofvannämnda slagtning, af elfva de österrikiska berättelserna, att den bloiga dagens ära tillhör Magyarerna. Se här hu