Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1849, sida 2

I I hvilka de vigtigaste voro, att Rom skulle ställa sig under beskydd af den franska republikens ära och liberala principer, samt att de reguliera romerska trupperna och nationalgardet finge förblifva i Rom, men de andra assägsnas. Nationalförsamlingen befallde då Garibaldi med sina 5000 man aflägsna sig; dagen derpå aftågade äfven Roselli. I sitt möte den 1:ste Juli antog nationalförsamlingen erhälligt genom namnupprop den nya författningen för romerska republiken, och beslöt, att författningens paragrafer skola inristas på tvenne marmortaflor och uppställas på Capitolium, rtill ett evigt minne af folkets enhälliga vilja, lagligt representeradt af dess deputerade.? Derefter beslöts att högtidliga själamessor skola hållas i S:t Peterskyrkan för de i kampen för fosterlandets frihet fallna; de sårade skola under hållas på republikens bekostnad och inlogeras i ett af dess palatser. Samma dag upplästes konstitutionen på Capitolium under folkets jubel och ropet lefve republäiken! Nationalförsamlingen, triumviratet och ministeren blefvo på sina poster, tilldess Oudinots proklamation underrättade dem derom, att de upphört att existera. I tidningen Monitore läste man en artikel, som underrättade folket, att dess embetsmän ännu qvarblifvit på sina platser; början var af följande lydelse: då Gallerna under Brennus höll sitt intåg i Rom, funno de portarne öppna, gatorna tomma och senatorerna majestätiskt sittande på sina kuruliska stolar; fransmännen under Oudinot skola finna folkets representanter majestätiskt sittande i Capitolii sal, likasom de gamla senatorerna. Republikens urgamla baner fladdrar från Capitolii spets; en republikansk generals hand skall nedtaga det och på en dag tillintetgöra så många århundradens hopp; han skall åter viltra stenen från den graf, i hvilken romarfolket kastat forntidens skam och vanära.De italienska tidningarne fylla sina spalter med berättelser om de omständigheter, som beledsagade fransmännens intåg. Avvenire, som utkommer i Florens och är en af de bäst redigerade och mest moderata tidningar, skildrar tilldragelsen på följande sätt: KlI. 4 inryckte fransmännen i Rom; general Oudinot var omgifven af sin stab, men mottagandet var föga smickrande; alla butiker voro utan undantag stängda och fönsterna tomma, men gatorna desto lifligare. Folket helsade fransmännen med ropen: död öfver kardinal Oudinot! dod öfver påfoen och påfvens soldater! Lefre republiken! Sinnesstämningen hos folket var allt annat, än gynnsam för fransmännen; tvenne prester, som ropade: Viva Pio nono! lefve vära franske befriare! föllo ofter för dolken, (och 4 eller 5 personer, som vågat tala med fransmännen, måste dela deras öde. Ingen romare gör eller vågar göra dem den ringaste sjenst, visa dem vägen till något stille eller dylikt; när fransmännen gå in på ett kaftehus eller en restauration, bli rummen i ögonblicket tomma. En skara, som kom från folkföreningen med en fana i spetsen och ropade lefve för sosterlandet, republiken och friheten, skingrades af fransmännen, som sönderrefvo fanan och arresterade de fleste af deltagarne i denna demonstration. Enligt flera berättelser skola fransmännen hafva skjutit flera af de mest motspänstige, men detta behöfver bekräftas). Barrikadkommissionen utfärdade en uppmaning till romarne att icke yttra sin harm på enskilta. Folk!v heter det i denna uppmaning; idet dödligt sårade lejonet är majestätiskt i sin dödskamp; ingen suck, intet onyttigt himndrytande undslipper det, det förnedrar sig icke inför sin baneman.Den romerska monitören utkom ännu aftonen d. 3:dje. Den meddelade då den nya konstitutionen, hvars text innefattas i 8 kapitel och 59 artiklar, och tillägger mot slutet: Nationalförsamlingen har offentliggjort den romerska republikens konstitution. Såvida Frankrike vågar ligga hand på lagens taflor, skall minnet af en så stor förbrytelse vara evig. Romare, J hafven . ) Enligt hvad de sednaste underrättelserna förmäla, ha fysiliader verkligen aot rom A —