Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1849, sida 2

Jag skulle i sådan händelse gifva honom alsked på grått papper — sade grefven med en mörk blick — ty jag skulle dertill hafva goda skäl. Men detta är väl blott en supposition?Visserligen — sade Berthini — har jag inga bevis, men suppositionen är ändå icke så löslig, som ni kanske förmodar. I IIvarpå stöder ni den da?Ni skall veta — återtog målaren, — att jag äår en smula fysiognomist. ... Jag har funnit af hofmarskalkens ansigtslinier, att sinnligheten hos honom är öfvervägande. Bah — sade grefven — har ni ej några tillförlitligare bevis, så lätom oss tala om andra ämnen.Berthini log, men sade intet, ty han ville afvakta utgången af det försök, som han viaste, att Aurore ämnade anställa med hofmarskalkens lätt antändliga hjerta. Då Aurore samma dag på eftermiddagen kringbjöd kaffe i salongen, förstod hon helt behändigt att smyga en biljett i hofmarskalkens hand. Obemärkt stoppade han honom på sig och skyndade, så fort sig göra lät, upp på sitt rum, hvarest han med möda dechiffrerade följande rader: (Forts.) ALKAAA l — —