ITALIEN. Rom. Sedan den romerska nationalförsamlingen d. 30 Juni förklarat, att vidare motstånd vore omöjligt, begärde triumvirerna Mazzini, Armenelli och Saffi sitt afsked. Då församlingen tvekade i sitt beslut, inbjöd den Garibaldi att infinna sig och inför henne utveckla sina åsigter af saken. Detta gjorde generalen så öppet och tydligt, att enhvar insåg, det försvaret endast kunde fortsättas genom en barrikadstrid från gata till gata, med stor förlust af lif, egendom och konstsaker. Mazzinis skrifvelse till församlingen lyder som följer: Mitt samvete tillåter mig icke emottaga uppdraget att meddela general Oudinot församlingens beslut af den 30 Juni. Jag var eder befullmäktigade och triumvir, för att försvara Rom och republiken. Hvad man nu begär af mig förändrar mitt mandats natur. Jag betraktar mig som fri och nedlägger mitt mandat i edra händer. Församlingen valde derpå ett nytt triumvirat, bestående af Salicetti, Calandrelli och Mariani. En deputation sändes till Oudinot, för att erbjuda underkastelse på vissa vilkor, bland hvilka de förnämsta voro, att Fransmännen icke finge blanda sig i Roms inre angelägenheter och att de romerska truppkorpserna skulle förblifva i staden eller dess grannskap. Dessa vilkor ville Corcelles icke antaga; han uppställde andra, bland — 5