nan. Deras betydelse får ni sjelf leta upp i blomsterspråket.. Och här herr baron — fortfor hon, i det hon med nedslagna ögon och ljuft rodnande kinder räckte honom ännu en blomma — här har jag för egen räkning vågat bjuda er — en förgätmigej.Din lilla satunge — ropade hofmarskalken förtjust, i det han drog henne ned på sitt knä — så vacker du är i din enkla kostym! ... Min själ täflar du icke med din fröken sjelf. . . . Och hvad som är ännu bättre ... Du är icke så stolt, som hon.Åh gud bevars, hur kan ni säga så? .... Men för all del låt mig gå, herr baron! Fröken kunde komma.... Hon brukar stundom promenera i trädgården om morgnarne.Låta dig gå — ropade baronen, i det han lindade sina armar om hennes lif och ville kyssa henne — nej... jag släpper dig icke, vackra Aurore, med mindre du ger mig ett löfte . .. Ett löfte? Om hvad? ... sade Aurore, i det hon skalkaktigt nöp hofmarskalken i kinden. vDenna flicka har blifvit kär i mig — tänkte hofmarskalken för sig sjelf. — Det är klart som dagen, att jag gjort ett djupt intryck på hennes obevakade hjerta. ... Det vore grymt, att icke belöna henne. Och hon är verkligen rasande täck.