Å — (. P.) Utrikes nyheter. DANMARK. Köpenhamn d. 18 Juli. Insurgenterna hafva länge ordat om den ofantliga öfvermakt, hvarmed danskarne anföllo dem vid Fredericia, men nu upplyses det emellertid, att blott 13 bataljoner danskar deltogo i den egentliga striden. Hela den styrka, som danskarne hade vid Fredericia, utgjorde 22 bataljoner, men af dessa qvarstadnade 4 i fästningen och 5 höllos i reserv. Schleswigholsteinarne hade 14 bataljoner, skydda af monterade och pallisaderade förskansningar; deras skrik om en vungeheuerv öfverlägsenhet tyckes derför vara föga befogadt. Konungen utfärdade d. 11:te följande proklamation till hären, med anledning af segern vid Fredericia : Soldater! I striden vid Fredericia, den häftigaste, blodigaste, som hären hitintills bestått, hafven j åter förvärfvat er anspråk på min och fäderneslandets erkänsla och tillagt en ny hedersdag till dem, som Danmark redan förvarar i tacksamt minne. J hafven visat, hvad sönerna af ett folk, som kämpar för ära och rätt, förmå emot uppror och lögn; j hafven vunnit en seger, som städse skall intaga en ärofull plats i Danmarks historia. Soldater! Jag framför till er min och fäderneslandets tacksägelse; min tacksägelse till de fallna hjeltarne och främst bland dem general Rye! Min tacksägelse till enhvar, som bidragit till denna dags ära! Hos mig utplånas aldrig minnet af den oförsagdhet, hvarmed mina tappra trupper och i synnerhet mitt käcka infanteri i striden d. 6 Juli trotsade alla faror. Soldater! er konung, ert fosterland tackar er! Denna proklamation kungjordes högtidligt för de på Fyen kantonnerande afdelningarne af nordjutska armkkorpsen. Den upplästes för de under gevär stående trupperna batterisqvadronsoch bataljons-vis, hvarefter general Biilow utbragte ett lefve för konungen, hvilket af dessa besvarades med jublande hurrarop. Högtidligheten slutade med en defilering förbi den högstkommenderande generalen. Af rapportutdragen ser man, att preussarne ännu den 14 dennes höllo Aarhus besatt. En obetydlig tiraljörstrid fann den 15 Juli rum i Sundeved emellan danska vedetterne och en fiendtlig patrull. Krigsministern, generalmajor Hansen, har blifvit utnämnd till generallöjtnant. Kammarherre Bruun till Krogerup har skänkt 200 rbd till de invånare i Norre-Snede, som genom Kurhessarnes anfall mistat sin egendom. Handelshuset Joseph Owen g söner i Köpenhamn har skänkt 500 rbd till enkor och saderlöse efter de i slaget vid Fredericia den 6 Juli fallne krigare. DANSKA HERTIGDÖMENA. Schleswigholsteinarne äro naturligtvis ytterst uppbragta öfver de punkter af vapenstilleståndet, hvilka kommit till deras kunskap. En af deras tidningar uttrycker sin förbittring med följande mustiga ord: stilleståndet är ett djefrulens verk, hoprördt i det berlinska hexköket och underskrifvet of konungen af Preussen, inspirerad af Geistrv (spiritus). Deras enda tröst är nu, att stäthållarskapet och landsförsamlingen skola förkasta stilleståndsvilkoren, och att Preussen icke skall öfvertaga garantien för deras fullgörande, eller, såsom detta uttryck närmare förklaras, att de preussiska regementerna visserligen kunna draga sig tillbaka, men icke kämpa mot Schleswigholstein, om detta på egen hand vill fortsätta kriget. De försäkra, att Schleswigholsteins -män och ynglingar med glädje skola stupa på sina bröders grafvar, heldre än att se Schleswigholstein deladt. Emellertid bar man icke förnummit ett tecken dertill, att detta är deras allvarliga mening, utan torde det stadna vid den vackra frasen. De påstå, att Reedz var instruerad att underteckna vapenstilleståndet d. 6 Juli, och kalla derför utfallet från Fredericia för eine beispiellose Perfidie, eine empörende Perfidie, vein Verrath; de måtte derför förmodligen betrakta de bomber och granater, som d. 5:te om aftonen af deras trupper inkastades i Fredericia, för kärleksbref. : Löjtnanten i schleswigholsteinska armsen, Christiansen, en bland de tappraste försvararne af skansarne utanför Fredericia, är arresterad och förd till Rendsburg, der han skall ställas inför krigsrätt, emedan han om de högste befälhafvarne — kanske icke utan skäl — yttrat, att de vore förrädare. Tvenne schleswigholsteinska kanonbåtar hafva levererat fregatten Freja en iärofull drabbning utanför Slien; Freja kunde icke nå dem med sina glatta lag eller träffa dem med sitt tunga artilleri, såsom den tyska berättelsen uttrycker