vande medborgerlig anda, ett sällspordt fosterländskt nit, en prisvärd humanitet, — med ett ord ett parlamentariskt skick, som onekligen kunde tjena mången annan rådplägande församling till föresyn. I kär hugkomst behåller jag städse detta interessanta möte, som, utan andra anspråk än dem, som medvetenheten af afsigternes renhet ingifver, genom sin vackra hållning, sin oafbängighet af all hänförelse och sin esterdömliga enhällighet lyckats gifva ett icke oväsendtligt bidrag till den stora reformfrågans lösning. (N. P.)