hetens uppmärksamhet på detta ämne, eftersom vi hafva anledningar för den förmodan, att försök komma att göras vid nästa riksdag för att få den. nu beviljade öfrergangsätgärden äfven gällande för kommande åren, och emedan vi af erfarenhet tro, att regering och ständer ej kunna emotstå sockerraffinadörernas mystiska ) bevisningskonst och argumenter med mindre nationen i tid söker att motarbeta sådana bemödanden, samt ämnet blisver dessförinnan af publiciteten diskuteradt och ventileradt. Författningen har ej något afseende på krossadt lumpsocker, och får sålunda detsamma, utan en sådan inskränkning, som den föregående, uppläggas på nederlag och kreditupplag, hvilket torde af de handlande ej böra förbises, enär krossadt lumpsocker, för en mängd behof, är fullt ut så lämpligt, som någonsin socker i hela toppar. Så vidt man af författningens ordalydelse får döma, kan den ej heller tillämpas på det topp-, kakoch kandisocker samt den sockersirop, som i år eller före den 1:ste Januari 1850 upplägges på nederlag. Författningen talar blott om sådana varor, som uppläggas efter att desse varor blifva till införsel tillåtne, men ej om de partier deraf, som dessförinnan med stöd af nu gällande nederlagsförordningsstadganden redan äro på nederlag upplagde. Utkommer derföre ingen förklaring af författningen, kunna vi ej inse annat, än att allt toppkakoch kandisocker samt all sockersirop, som i är uppliggas på nederlagen, äfven äro berättigade till fulla nederlagsförmåner, då dessa varor hlifva tillåtna till införsel. Skulle det falla vederbörande in att tolka författningen sålunda, att den skulle hafva en retroaktif verkan, och äfven vara tillämplig på det socker, som redan före den 1:ste Januari 1850 är på nederlagen upplagdt, så vete vi väl att en sådan tolkning får nolens volens respekteras, men taga oss friheten anmärka, att ingen grund för denna utsträckta tolkning finnes uti Rikets ständers beslut eller skrifvelse till regeringen, hvilken i författningen åberopas såsom anledning för dess utgifvande samt att i sådant fall vederbörande gå längre, än ständerna sannolikt åsyftat. ) Vi säga mystiska bevisningskonst emedan den bok eller brochyr, uti hvilken raffinadörernas bevis för nödvändigheten af att bibehålla förbudet för socker, eller åtminstone belägga importen med en mycket hög skyddstull, aldrig tillåtits att cirkulera i dagens ljus, aldrig utkommit i bokhandlen, utan blott utdelats till vissa I riksdagsmän vid sednaste riksmötet. Och emedan fabrikanterna dessutom, beträffande dess innehåll, gått så I hemligt tillväga, att de på allt sätt sökt att hindra boken att komma uti kritikens händer samt förnekat itt utlemna den, då man för granskning af uppgifterna begärt att få låna den.