Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1849, sida 2

hvar dag svårare.... Ack mitt sköna la France! När skail jag väl någonsin åter få smaka dina drufvor?Ingenting förskräckte hofmarskalken så mycket, som då Pierre talade om sitt vla France.Han fruktade att den skicklige kammartjenaren en vacker dag skulle, af längtan till fäderneslandet, lemna honom i sticket och återvända till Frankrike med den temligen betydliga förmögenhet han samlat under sin mångåriga tjenst..... Och att förlora Pierre . . . det vore döden!v Åh din skälm — svarade han derföre — du har ingenting att beklaga dig öfver. La France kan visserligen vara bra, men la Suede är icke heller att förakta . ... Ah — här vara ingen rörelse, intet lif... Les Suedois vara ett trögt slägte . .. Oh Boulevard dItalienne! det vara annat det! ... Se så — sade hofmarskalken otåligt — jag är säker på, att du har någon önskan att framställa nu igen. Du vill väl ha pengar, kan jag tro.... Jag känner ditt sätt af gammalt, min gubbe lilla. . . . Ni vara mycket god om ni gifva mig några francs, Monsieur. Jag hafva en skuld att betala.Trodde jag icke det — sade hofmarskalken, i det han tog upp plånboken och räckte den ödmjukt bugande kammartjenaren ett par sedlar —