. Kärlek och Konst. Novell af H. B—n. (Forts. fr. n:o 162.) Åh — jag tycker att du ej gerna kan vara grannare, kära bror — sade grefven, i det han qväfde ett smålöje. — Du är ju klädd fullkomligt efter nyaste modjournalen. Nej, nej — jag måste låta bränna mitt hår, som blifvit något vårdslösadt under resan ... Ditt hår — sade grefven, i det han kastade en ironisk blick på de tunna hårstripor, som återstodo på hofmarskalkens hjessa — ditt hår kan ju icke vara nättare, än det är... .. Men som du vill. . .. Aurore — fortfor han till den inkommande kammarjungfrun — följ med baronen upp på gästrummen och laga att han blir punktligt betjenad. Behöfs icke — jag har min egen kammartjenare med mig, jag vågar aldrig resa honom förutan. Trippande aflägsnade sig hofmarskalken, åtföljd af den vackra kammarjungfrun, på hvilken han kastade en ock annan smägtande blick, under det de gingo upp för trapporna. Karlen är tydligen en narr — mumlade grefven för sig sjelf, då han blifvit ensam — men