Toiletten. Ödmjukaste tjenare, min nådigaste bror! — ropade hofmarskalken Stalhjerta, i det han med nätta zirliga steg trippade grefven till mötes i salongen — ödmjukaste tjenare! ... Till följe af din agreabla inbjudning kommer Jag för att tillbringa några veckor hos dig och söka vinna genkärlek af det hulda föremål, för hvilket mitt hjerta länge i tysthet suckat. ... Hur befinner sig din sköna dotter? -Välkommen bror — sade grefven i det han räckte honom handen — sitt ner så länge . .. Svanhilda mår bra och kommer på ögonblicket ner. . ..? Kommer hon? — afbröt hofmarskalken — ack, då måste jag bedja dig att du låter visa mig mitt rum, på det jag måtte få egna någon omsorg åt min toilett. . . . Jag är sannerligen icke så klädd, att jag kan presentera mig för min tillkommande. (Forts.) AOMMMAMAAM F