— —— men 1:sta och 2:dra lätta bataljonen, 7:de och 8:de liniebataljonen, 1:sta reservjägarekorpsen, 1:sta förstärkningsjägarekorpsen och säkerligen många andra bafva aflagt oöfverträffliga prof på mod och tapperhet. En sinnestämniug, en anda tycktes beherrska alla, frän den kommenderande generalen till den siste gemene, ett mål föreswfva alla, och då striden började afgöra sig till vår f ördel, stegrade sig våra truppers lif och bäftighet. Äfven harmen medverkade; ty de fiendtlige sårade reste sig dussinvis från sädesfälten, tillochmed 1000 steg bakom våra kedjor, och sköto på flera enskilta, förbiridande officerare. Detta skedde med t. ex. löjtnant Lund, som lyckligtvis icke träffades, men som hemtade en afdelning af våra trupper och lät den med bajonetten rensa den åker, från hvilken skottet lossats. På samma sätt tror man, att general Rye fått sin bane. Hans häst blef först skjuten under honom; han gick då till fots i kedjan, men lär derunder blifvit träffad i låret af en kula. Sannolikt föll han då omkull, ty baneskottet tyckes han hafva fått liggande. De höga sädesåkrarne erbjödo de förträffligaste gömställen; de dolde också mångsa döda och sårade, så att 4 a 5 bataljoner på hemmarschen beordrades att, upplösta i kedja, genomsöka dem. Derunder skulle tillika vapen m. m. uppsamlas. En ryslig syn erbjödo skansarne n:0 3 och n:o 4 på Stostrupvägen. Här lågo lik och I sårade, en del utstötande jemmerrop, i hopar om hvarandra. En kontrast deremot bildade det vackra vådret, ty detta var den första vackra sommardag efter en lång, oblid väderlek. — Medan det i krigsministeriet den 9 framlagda rapportutdrag omtalar, att nitton officerare, förutan general Rye, den 8 dennes begrofvos i Fredericia, varierar samma uppgift i nästa rapportutdrag, der det heter: Den 8 Juli, kl. 2 e. m., Jordfastades i Fredericia våra stupade, förutan general Rye, tjugotvå officerare samt 296 underofficerare och gemene med stor högtidlighet och all militärisk honnör. Natten emellan den 7 och 8 blef dersammastädes 5 officerare och 236 underofficerare och gemene af insurgenterne begrafne.v Den sista versionen är nog den rigtiga, ty en den 14 offentliggjord officiell lista öfver stupade och sårade officerare i slaget vid Fredericia den 8 Juli angifver antalet af de förre till 25. De sårades antal utgör 50. I sistberörde rapportutdrag förmäles, att fienden den 8 dennes, kl. J 5 på morgonen, ur några norr om Sandbergs skog (i Sundewed) posterade siendtliga kanoner öppnat en temmeli-en häftig eld emot danska kanonbåtarne vid Arnhjeldsöre. Mot slutet af kanonaden, som varade Å å I timme, deltog äfven Arnhjeldsöns batteri deri. DanI skarne ledo icke någon förlust. I ett bref från Aarhus infördt i -Berl. Tidn.gifvas tyska ockupationstrupperna de bästa loford för den disciplin och det goda uppförande de på sednare tider börjat iakttaga. Alla äro de artiga och höfliga emot jutarne och i synnerhet officerarne äro så förekommande, att man skulle kunna tro, att de föresatt sig att sålunda godtgöra, hvad de förut brutit. Det sagda gäller dock i synnerhet de trupper, som ligga i städerne. På landsbyggden förefalla ännu här och der excesser, som dock, enligt brefskrifvarens mening, hafva en ganska förklarlig grund dels deri, att trupperne på landet ligga isolerade utan något egentligt öfverbefäl, dels äfven deri, att bönderna icke kunna göra sig begripliga för tyskarne. Dessutom menar brefskrifvaren, det ligga i sakens natur, att i en så stor arme, sammansatt af så många olikartade elementer, här och der kan begås excesser, men att desse ockå höra till undantagen, tror han icke kunna necas. — I Aarhus lågo, då brefvet skrefs, föruan generalerne Prittwils och Hirschjelt en mängd indra högre officerare och äfven några prinsar, waraf man, såsom brefskrifvaren uttrycker sig, iar en sådan mängd i Tyskland, att det kunde byggas darrikader, höga som hus, om de vräkas ofvanpå varandra. Prittwitz rosas mycket för sin hunanitet, då deremot de fleste äro missnöjde med lirschfelt. Desse begge generaler synas ej elFL— —