sonerna 1831, men hvilka han sedermera till bevis af sitt försonliga sinnelag bemödat sig att indraga. Särskildt har han i en annan skrift skildrat sitt Litthauiska tåg. Våren 1848 begaf sig Dembinski till Galizien och har i en i Januari månad innev. år utfärdad Memoire till Polackarnes, af hvilken utdrag stått att läsa i en mängd tidningar, framlagt motiverna så väl för sin verksamhet under förlidet års revolutionära rörelser inom de polska länderna, som för sitt sednare steg att emottaga ett öfverbefäl inom Ungerska armåen. Han ädagalägl ger i detta dokument lika upphöjda statsmannaåsigter som han på fältet visat sig såsom en af de utmärktaste, kanske till och med den mest il utmärkte bland nu lefvande generaler. Skall han I måhända slutligen lyckas i hvad han tyckes hafva gjort till sin lefnadsmål, uppfyllandet af sin döende faders sista vilja? Och skall sålunda hederssabelns inskription, den vi satt såsom måtto framför denna uppsats, hafva varit en profetia? Den närmaste framtiden skall visa det. (L. C.)