Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1849, sida 2

marskalken, och han är en man, som aldrig bryter ett löfte. Sannt — svarade Clas — och derföre är nu frågan om, att ställa så till, att hofmarskalken sjelf skall afstå från sin giftermålsspekulation. Detta torde vara för svårt till och med för ditt fyndiga hufvud.Strunt — återtog Clas — det sanna geniet misslyckas aldrig. . .. Men för att gå i land med vårt förehafvande, måste vi känna karlen, mot hvilken vi ämna intrigera. Nu är det derföre din tur att yttra dig broder Emanuel. Du är bekant med persona qucestionis, Helt obetydligt — svarade Emanuel. — För ett par år sedan, då jag vistades i Stockholm, besökte jag hans hus och gaf en af hans brorsöner, som han tagit till sig, lektioner i musik. Detta är all den bekantskap, jag har med honom.Men du måste väl veta något om hans karakter ... hans lynne, hans böjelser, hans dårskaper, för fan i våld! ropade Clas ifrigt. Lugna dig min vän ... jag skall säga hvad jag vet — återtog Emanuel kallt. — Hofmarskalken, baron Stälhjerta, är en gammal ungkarl, känd för sina galanta äfventyr, äfven på gamla dar. Han förälskar sig i hvarje kjortel, han får se, och man har tusende historier såväl om hans misslyckade frieri, som hans lyckade