dat honom åt konsten. ... Detta är ju grefvens vurm ... är det icke så?i Utan tvifvel — svarade Theodor. — Näst sin titel och sina anor känner han ingen högre stolthet. Jag tror till och med, att han anser ett namn med Europeisk ryktbarhet nära nog jemngodt med ett af gammal adel. Sjelf begriper han konsten föga, men han fröjdar sig åt skenet af konstdomare och hans smickrare hafva ej betagit honom denna fröjd. Nåväl — detta är således grefvens svaga sida ... det är hans dårskap, och vid uppgörandet af planer måste man, som du vet, alltid bygga på menniskornas dårskaper.Ännu förstår jag dig ej tullkomligt. Hör då vidare: om du hade varit en målare med Europeisk namnkunnighet, ett stort sekularsnille, en Rafael eller Correggio, så skulle grefven tvifvelsutan hafva bemött dig höfligare .-måhända bifallit din förening med hans dotter ... GYVåäl möjligt, men ... Men — återtog Clas — du är ännu blott en dilettant.... Ditt rykte sträcker sig ej utom Sveriges Jandamären och äfven här är du måhända ej tillräckligt känd ... Grefve Silfverstjerna förstår ej att bedöma dina anlag. ... Han vet ej, om du kan blifva annat än en medelI måtta — ty kände han hela ditt snilles inre ri