grat sig. ... Tyckte hon vid närmare eftersinnande, att vägen till nya verlden var för lång?Det blir ingendera af för denna gången, svarade Theodor med en mörk blick. Huru? ingen resa?ropade Clas förvånad, under det Emanuel likgiltigt utblåste ett väldigt rökmoln ur sin cigarr. Nej — men ni kunna ju resa i alla fall. Måbända kommer jag snart efter. Låt höra anledningen till detta uppskof, yttrade Emanuel, i det han fattade de båda öfriga en under hvardera armen och började promenera fram och åter. Theodor redogjorde i korthet tör den händelse, som inträffat och tillade, det han icke kunde förmå sig att öfvergifva Svanhilda, ehuru ringa hopp han än hade, att numera kunna vinna hennes hand. rDå blifva vi också qvar, — ropade Clas lifligt. — Måhända kunna vi hjelpa dig att smida ihop en intrig, för att locka flickan ur den högmodige fadrens händer. Friskt mod! ännu är icke allt förloradt.Må göra — sade Emanuel med sin vanliga kallblodighet — blott jag slipper uttänka planen. — Vid utförandet kan jag måhända åtaga mig en underordnad rol.Godt! — återtog Clas. — Nu låta vi först föra våra saker tillbaka till ditt logis, Theodor,