Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1849, sida 2

-Fort Theodor! ... Någon kunde vakna. De båda flyktingarne ilade med snabba steg derifrån och hade snart uppnått vagnen, som väntade vid ändan af allen. De satte sig upp — och hästarne flögo åstad i galopp. III. ärelystnad. Det är två timmar sednare. I det inre af de ö båda rum, Theodor bebodde i Götheborg, hvilar Svanhilda på en soffa, lätt slumrande. Den unge målaren närmar sig med ett brinnande ljus i handen, och, stadnande framför henne, låter han skenet falla på den slumrandes herrliga gestalt. Den ena af hennes snöhvita armar stödde hennes lilla hufvud och nästan doldes af de långa, nattsvarta flätorna. Den andra handen höll hon tryckt mot hjertat, liksom för att känna dess oroliga slag. Det var en gudasyn — skön som Adams var, då han vaknade ur Edens drömmar och såg idealet, direkte sprunget ur skaparens hand, vid sin sida. ... Det var nordens rena drag, dess hvita skära hy, förenad med södrens lockar... dess fylliga och tjusande former. . ..