Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1849, sida 2

Hon förseglade biljetten och lade den på kaminen. Derpå kastade hon sig i kläderna på sängen, tog en bok och läste, för att fördrifva tiden under de återstående timmarne. ... Klockan var nära tolf. En vagn, dragen af tvenne raska springare, rullade fram på vägen, som förde från Götheborg till Baldersholm. Vid ändan af allåen till detta sednare ställe höll den stilla. Kusken, hvilken icke var någon annan än den lille muntre litteratören, hvars bekantskap vi gjort på källaren, yttrade med låg röst till en ensam i vagnen sittande herre: . Vi äro framme Theodor. Skynda dig nu. Theodor hoppade ur vagnen. Om en half timma är jag tillbaka — svarade han. Vänd emedlertid hästarne åt stadssidan, så att vi ej behöfva uppehålla oss här... Var obekymrad — afbröt Clas. — Allt skall vara i ordning, då du kommer. Den unge målaren svarade ej, utan drog hatten djupt ner öfver ögonen, svepte regnkappan tätare omkring ansigtet och aflägsnade sig med snabba steg. Efter tio minuter hade han uppnått grefve Bilfverstjernas sommarnöje — detta ställe, hvarifrån han hlifvit så skymfligt förjagad.