Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1849, sida 2

—— —— — — Fredericia. Nog länge på stranden låg lejonet stilla Och tyglade tveksamt sitt vredgade mod: Det skydde ej faran, men ville ej spilla I olika strider sitt kungliga blod... Se! nu har det rest sig;... med flygande mahn Det ilar framåt på sin segrande ban! J roffoglar, som från Germaniens slätter Kringsvärmade, skriande, Gefions ö, Försvaren er! hämnaren kommer och sätter Ett mål för ert tåg vid den skummande sjö. Det land, som J sökt vid det nordiska haf, Det unnas er gerna, .. wen blott till — en graf. Hell bröder! J stridden med mod och med ära. Om segren var dyrköpt, så var den dock skön; Ty gyllene skördar en gång skall den bära, För kommande åldrar — det vare er lön För blodet, som slutit — ej fordren en annan, Och dön J, så dön J med lager kring pannan. Er strid är för frihet och sanning. Ej döden Skall hölja de båda, i grafvarnes natt. — Fredricias kämpar! ej fåfängt J blöden, Ett mål för förtrycket J segrande satt; Som lejon J värnade fädernestranden Och sådde de blodiga rosor på sanden. IH. Bon.