Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1849, sida 1

skall ej mannen föra qvinnan i sitt triumftåg.... Heldre väljer jag då den hugstora Cleopatras ormar ... !Och hvarför skulle jag frukta att blifva hans slafvinna, sedan kärlekens första rus förgått? forttor Svanhilda, i det hon lät sina elfenbenshvita fingrar halka öfver strängarne af en harpa. Är icke min harpa lika god som hans pensel? ... Bor ej konstens gudaeld lika strålande inom mitt bröst, som inom hans? Eger jag ej kraft, ej styrka, ej snille, ej sjelfständighet nog, att utgöra en fri och oberoende medlem af vårt kärleksoch konstnärsförbund?.... O nej — nej! han skall icke våga förtrycka mig...-. dertill är han för ädel. aVälan — det är afgjordt! Jag följer honom. , Den unga flickan skakades af en våldsam darrning, då hon uttalade dessa beslutsamma ord, — ord, som afgjorde hela hennes framtid. Hon tryckte handen hårdt emot det stormande hjertat. Derpå, sansande sig, sprang hon till en byrå, öppnade en af dess lådor, framtog och mönstrade sina dyrbarheter. . Juveler och smycken inlades i ett litet silfverskrin, som stod på toiletten, åtskilliga klädningar, shawlar och dylikt instoppades i en broderad nattsäck som framtogs ur garderoben.