Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1849, sida 1

Kärlek och Konst. Novell af IH. B—n. (Forts. fr. n:o 155.) aSvanhilda! röt grefven ursinnig, ädetta går sannerligen för långt. Antingen beslutar du dig att räcka din hand åt hofmarskalken, eller förblifver du fånge på din kammare, tills dess du ändrat tankar. Gör nu som du vill! Grefven vände sig om för att gå. Plötsligt rusade den sköna flickan fram, kastade sina armar om hans hals och, bristande i tårar, kysste hon hans läppar. aDet är afgjordt:, ropade hon, åäda vill så hafva det, fader! Farväl.... farväl! Hon slippte honom och nedsjönk, badande i tårar, på divanen. Grefven stadnade, förundrad öfver denna smekning och ännu mer öfver dessa mystiska ord. Hans skarpa blick sökte genomtränga dotterns. KHvad är det som är afgjordt, Svanhilda? frågade han. Hvarför kysser du mig och bjnder mig farväl?Jag bjöd farväl, icke åt er, utan åt mitt hopp och mina drömmar, svarade dottren, sansande sig. sOch jag kysste er, såsom man kysser riset, med hvilket man agas. -och hvadan denna plötsliga ödmjukhet?? frå