Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1849, sida 1

Mycket af sina saker nödgades hon dock lemna qvar, medtagande blott det dyrbaraste och oundgängligaste. Emedlertid hade mörkret inbrutit. Svanhilda dolde den fullproppade nattsäcken i garderoben och igenläste sorgfälligt dörren. Knappt var det gjordt, innan kammarjungfrun intridde. HBetaller fröken att gå till hvila? frågade hon. Icke ännu — svarade hon. — Gå — jag skall kläda af mig sjelf i afton. -Men fröken ... örde du? — afbröt Svanhilda häftigt. — Gå — jag behöfver dig icke. Aurore svarade ej, utan öppnade dörren och sväfvade bort. Låt se — sade Svanhilda, i det hon kastade en blick på pendylen — Klockan är X. Om två timmar gäller det.. Dernrefter framtog hon skrifdon och tecknade hastigt följande rader till sin far: ö Farväl fader! din dotter flyr som Theodor Stjerneborgs maka. Då du läser detta, är jag redan ute på den svallande oceanen. Du har roat dig med att förtrycka mig ... du har gjort allt I för att krossa mitt hjerta, ... men jag förlåter dig och — flyr.