Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1849, sida 1

Utrikes nyheter. Gårdagens post. DANMARK. Köpenhamn d. 4 Juli. Bulletinerna från krigsteatern innehålla hufvudsakligen följande: Vid ett utfall från Fredericia, som företogs d. 30 Juni med en styrka af 6 kompanier infanteri och en afdelning sappörer under befäl af öfverstelöjtnant Irminger, lyckades det att fullständigt demolera ett batteri, som fienden uppfört norr om fästningen, i afsigt att bestryka den östra landningsbron. Sednare blefvo några skott vexlade emellan de fiendtliga batterierna och fästningen. Danskarnes förlust vid utfallet inskränkte sig till 21 sårade, af hvilka 2 officerare, och de öfrige underofficerare och gemene. Den 1 och 2 Juli besköt fienden Fredericia, men svagt och utan någon verkan. Vid Aarhus hafva danskarne tillfångatagit 1 underofficer och 5 preussiska hussarer med hästar och packning. Kurhessarne hafva, efter deras kamraters tillfångatagande i Norre-Snede, börjat fara fram som äkta banditer i det olyckliga Jutland. I Skanderborg, som är besatt af dem, uppföra de sig, enligt en officiell berättelse, på det mest afskyvärda sätt och ödelägga allt. I Skanderups kyrka hafva de förstört allt invändigt, såsom predikstolen, bänkarne 0. s. v.: tillochmed likkistorna hade ej undgått deras vandaliska raseri, och benranglen hade de kastat rundtomkring. Likaledes hade de sönderbrutit monumenterna på kyrkogården. Den 2 dennes hade man från Möen räknat 11 örlogsfartyg, kryssande i sydlig rigtning, hvilka antogos tillhöra den ryska flottan. Efter att hafva besörjt sin aflidna hustrus begrafning, har amtman Orla Lekmann den 4 dennes afrest från Köpenhamn, för att åter inställa sig som fånge i Slesvig. -Morning Chronicles Berliner-korrespondent skrifver under den 24 Juni, att de instruktioner, som Reedtz låtit hemta från Köpenhamn, till följe af en mellankommen omständighet, icke voro så beskaffade, att de kunde leda till en önsklig lösning af den sväfvande frågan, hvadan ett ytterligare uppskof blifvit nödigt för inhemtandet af mera tydliga förhållningsorder. Medan Palmerstons organ Olobe yttrar förhoppning om en snar fred emellan Tyskland och Danmark, skrifver en Hamburgerkorrespondent i den vanligtvis väl underrättade Independence Belge, att danska regeringen föredrager krigets fortsättande framför någon eftergift i sina första vilkor. General Rye synes, heter det vidare, hafva på den sednare tiden gjort några lyckliga rörelser (diversionen till Varde?), som bragt de tyska trupperne uti ett ganska kinkigt läge. Dessa