behålla dig. Men då jag hn vill afstå dig åt en annan, så bevisar ju detta, att jag endast åsyftar din egen lycka. En tafla, som man älskar, behåller man deremot sjelf.... Icke alltid, invände Svanhilda. Man skänker stundom bort den till någon förnäm och inflytelserik person, för att underhålla förbindelsen och stärka vänskapen. I denna afsigt vill ni nu bortskänka ert enda barn till en gammal, sjuklig gubbe. Men ni bedrager er. Ni har icke tagit i beräkning, att min karakter eger en motspänstighet, som ej låter tvinga sig med maktspräk.sJag har icke glömt det, Svanhildar, återtog grefven med ett hänleende, som förskräckte henne. Det är nu blott frågan om, hvilkens vilja är miägtigare, hvilkens kraft ir större — min eller din. sÖch hur vill ni göra, om jag säger nej till giftermålet med hofmarskalken? ämnar ni med våld släpa mig till altaret?sJag eger laglig rättighet att förfoga öfver din hand... Men jag eger lika obestridlig rättighet att svara nej — och jag skall göra det, vore det än under sjelfva vigselceremonien. Vill ni låta det komma derhän, min sfar?(Fortsättes.)