någon annan heller. Ma er gamla otäcka hofmarskalk komma — men må han akta sina ögon! Och den unga flickan stampade med väl spelad förbittring i golfvet, ty då hon såg, att hon ej kunde beveka sadren, ville hon åtminstone aflägsna hvarje misstanka om den beramade flykten. Såå min docka återtog grefven med en min af förakt — du tänker må hända rifva ut ögonen på hofmarskalken?Ja det gör jag, om den narren är nog oförskämd, att kurtisera mig. Jag skall säga honom, att det passar honom bättre att lägga sig i grafven än i brudsängen — den giktbrutne stackarnir sSvanhilda! ropade grefven, i det han, blek af vrede och med upplyftad hand närmade sig den unga flickan; -Svanhilda! akta dig! KäkNi vill misshandla migr, utbrast Svanhilda, med en ljungande blick, i det harmens rodnad glödde på hennes kinder; gör det! Det är er värdigt, min far! Grefven lät handen sjunka. -Svanhildar, sade han mildare, du vet, att jag vill ditt väl. ... du vet, att jag älskar dig.. 2Ja, på samma sätt, som ni älskar en af edra taflore, afbröt flickan lifligt. sDen bidrager att pryda er boning.Prat!, återtog fadren, om jag blott älskade dig såsom en prydnad, så skulle jag väl villja